Brottsofferjouren är en ideell förening som vänder sig till personer som har varit utsatt för brott. I Ale har föreningen funnits sedan 2005 och Stina-Kajsa Melin har varit med från starten.
– Till en början hade vi en gemensam jour i Trollhättan, Lilla Edet och Ale – men vi gick isär och startade en egen, berättar hon.
17 år senare finns föreningen fortsatt kvar i kommunen och Stina-Kajsa är ordförande.
– Det har hänt mycket under de här åren. Min uppfattning är att man förr pratade mer om vilka som låg bakom brotten och glömde att lyfta fram de som hade blivit utsatta, men i dag är det mer fokus på offren, säger hon.
Brottsofferjouren i Ale har i dag fem så kallade stödjare som är utbildade. De har i uppdrag att kontakta människor som blivit utsatta för någon form av brott.
En av dem är Liselotte Lind, som likt Stina-Kajsa Melin, har varit med sedan 2005.
– De allra flesta ärenden vi får kommer från polisen. När brottsoffret har gjort en polisanmälan blir de tillfrågade om de vill ha kontakt med oss. Majoriteten av samtalen sker via telefon, men om en person av någon anledning inte kan det så kan vi boka ett möte, berättar Liselotte.
De fem stödjarna har ett uppdelat schema där var och en får jobba under en treveckorsperiod.
– Vi tycker att det är smidigast eftersom några av stödjarna har ett heltidsjobb. Under de tre veckorna tar man samtliga ärenden som kommer in till oss, säger Liselotte.
Vad har ni för bakgrund?
– Alla fem har länge arbetat med människor och har en vana av att vara ett stöd.
Inget brott är för litet eller för stort för Brottsofferjouren, menar Liselotte.
– Vem som helst kan ta kontakt med oss. Du själv behöver inte ha varit utsatt för ett brott, utan det kan vara en anhörig. Vi finns för dem som är i behov av att prata med en medmänniska som bryr sig.
Just att hjälpa personer som har råkat illa ut är det som driver Liselotte att fortsätta lyfta telefonen.
– Ibland kan det vara jobbigt att ringa eftersom jag inte vet vad det är för samtal som väntar, men för mig har det alltid varit viktigt att hjälpa människor som är i nöd. Jag vill göra något som får personen att må bättre och för mig handlar det om att prata med offret och bry mig om hur han eller hon mår. Jag kanske inte duger till så mycket mer än det, men det räcker gott, säger hon.
I fjol fick Brottsofferjouren in totalt 100 ärenden och det var en minskning jämfört med året innan.
– Olaga hot är vanligast, därefter kommer misshandel och ofredande. Så har det varit i många år. Ett brott som dock har ökat under pandemin är bedrägerier. Det har blivit lättare att lura folk via telefon eller internet, berättar Liselotte.
Stina-Kajsa avslutar:
– Vi är ett viktigt stöd för samhället. Ett brottsoffer kanske ibland känner att han eller hon har pratat hål på sina nära och kära – då kan det vara skönt att prata av sig med någon okänd. Vi är inga experter, utan bara goda medmänniskor.
