Att skolan skall vara en trygg plats dit våra barn kan gå och finna glädje och lust att lära bör vara en självklarhet. Men så är det inte för alla. Mitt barn blev redan i förskoleklassen en så kallad hemmasittare.
Jag som förälder vet hur det är i skolan, för jag har varit där. Jag har suttit med min son på otaliga lektioner, jag har varit med honom ute på raster och i matsalen. Det jag ser är en utarmad skola. Skolan är så pass svältfödd på personal att det drabbar eleverna. Oavsett hur vi står i relation till övriga jämförbara kommuner gällande personaltätheten så är det ett faktum att vi har barn i våra skolor i Ale kommun som inte mår bra. Och en del av dessa barnen går inte ens till skolan.
Jag har i min roll som politiker i kommunen påtalat behovet av mer resurser till skolan i kommunfullmäktige men inte fått gehör. Jag gör det nu som förälder och förväntar mig att det sker en förändring och att Alesamverkan tar sitt ansvar och ser till att rusta skolorna. För våra barns skull.
Läs också: ”Min son vill inte vara där”
Ann-Sofie Hellvard
Förälder
Vänsterpartist
