Han kom till Sverige från Tyskland på självaste nationaldagen, den 6:e juni 1990 och startade eget på arbetarnas dag 1 maj 1992. Kanske en ren tillfällighet, men tveklöst en väldigt rolig sådan. Pizzeria Bella Mias ägare i Nödinge, Nail Yuksel, berättar sitt livs historia för de båda moderaterna, Mikael Cederbratt och Mikael Berglund, under deras studiebesök. Det blev en fascinerande stund med många kloka reflektioner av mannen som knådat pizza nästan hela sitt liv. Rubriken för besöket var ”Pizza & Politik” och självklart kom vi in på ämnen som arbetsgivareavgifter, restaurangmoms och bolagsskatt. Nail Yuksel krånglade inte till det utan svarade att det aldrig kan vara för dyrt att anställa bra personal. ”Den som kan sitt yrke blir alltid en tillgång i företaget, oavsett vad han kostar”. I nästa andetag underströk han dock att politiska beslut kan avgöra hur mycket man vågar testa. Jag tror säkert att de moderata politikerna drog samma slutsats som jag. Att med företagare som Nail Yuksel finns det ingen politik som är mer rätt än den andra. Med en livsinställningen att allt är möjligt bara man försöker så överlever du oavsett vem som regerar. Kanske inte alltid en jätterolig slutsats att dra som politiker, men ack så sann.
Har blivit lite uppskrämd i veckan. På Vikadamms äldreboende i Älvängen protesterar delar av personalen mot de förändringar som har skett. Det har medfört en överbeläggning på en av avdelningarna, samtidigt som det råder underbemanning. Fler att ta hand om med färre händer. Det skulle vara tillfälligt, men ser ut att vara bestående. Jag närvarade när Omsorgs- och arbetsmarknadsnämndens ordförande, Boel Holgersson (C) och vice ordförande Eva Eriksson (S), kom för att lyssna och prata med personalen. Mötet kändes angeläget, men tonläget skrämde mig. Ännu värre tycker jag nog att det blev när jag ville citera någon i personalen. Ingen vill framträda med sitt namn. Av rädsla för jobbet säger de.
Utan att ha undersökt saken närmare vågar jag lova att det inte kan vara sant. Inte i mitt Ale i alla fall. Vi kan väl omöjligt ha en personalpolitik, där medarbetare inte vågar kritisera sin ledning? Därmed inte sagt att personalen alltid har rätt, men dialogen om arbetsmiljön får ju inte hotas för att man är rädd att mista jobbet? Sedan tror jag det är helt avgörande att en neutral part kommer in i samtalen när åsikterna går så kraftigt isär. Här vore det kanske befogat med en oberoende konsult som får gå med under ett dag- och nattskift? Det gäller att på något sätt ta sig ur de låsta positionerna.
På söndag går vi till vallokalerna och utför vår medborgerliga plikt. Att ta ställning och rösta för en kandidat till EU-parlamentet är viktigt. Ett högt valdeltagande skickar rätt signaler till Bryssel. Det är ingen lekstuga, vi bryr oss – och följer engagerat era beslut. Om vi misströstar riskerar vi med all rätt oengagerade representanter – därför måste vi ge någon vårt stöd!
