För 20 år sedan utkom det första numret av Alekuriren, 27 maj 1996. Alla tycker kanske inte att tjugo år är en särskilt lång tidsperiod, men det vill jag bestämt understryka att det är. Om du till exempel arkiverar tio nummer av alla exemplar, så blir det några garderober och om du dessutom bestämmer dig för att spara alla bilder från en tid som inte var riktigt lika digital som dagens tidsålder så blir det snabbt väldigt mycket att hålla reda på.
Om du nu ändå har gjort det så har du skapat en egen historisk skattkammare. I veckans nummer bjuder vi in er att ta del av vad som finns i våra gömmor. Vår jubileumstidning ger en unik tillbakabilck på mycket av det som har hänt i vårt närområde. Allt finns självklart inte med. Att sammanfatta 20 år på en begränsad mängd sidor gjorde uppdraget mycket svårt. Vi har fått gallra hårt och i vissa fall bara låtit fingertoppkänslan avgöra. Jubileumstidningen är fri från annonser, men hade aldrig kunnat göras om vi inte haft våra annonsörer i ryggen längs hela vår 20-åriga resa.
Jag är fullt medveten om att åsikterna kommer gå isär om vad som har varit värt att lyfta fram och det är ytterligare ett till varför vi bjuder in till öppet hus nästa tisdag. Ta chansen att själv bläddra i dåtidens tidningar och minns tillbaka på ögonblick ni själva värderar. Dessutom har ni möjligheten att få en bild av hur arbetet fungerar på redaktionen idag. Hur blir en sida till?
Den tekniska utvecklingen har revolutionerat media och vi har fått vara med från dag ett när datorn tog över hantverket att sätta en tidning. Utvecklingen har långt ifrån stannat av. Det vi upplever nu, där nyheter är färskvara och bedöms som gamla bara efter några minuter, ställer helt nya krav på nyhetsbevakningen. I konkurrens med andra medier gäller det att hitta sin egen roll och det handlar inte alltid om att vara först. Som lokaltidning är det snarare mer fokus på att vara relevant och korrekt. Att spegla det som händer på ett objektivt sätt. Det som sprids via våra mobiler och andra uppkopplingar har inte alltid den förmågan, att kritiskt granska det som skrivs.
Att landets prenumererade tidningar nu brottas med vikande upplagor är inte bara ett hot mot tidningshusen, utan det är också ett allvarligt bekymmer för demokratin. Vad händer om ingen längre vill betala för den grävande journalistiken? Hur ska våra makthavare och det offentliga systemet granskas i framtiden?
Alekuriren finansieras av marknaden. Det var ett ”fult” sätt när vi började för 20 år sedan, idag är det ett viktigt inslag i alla medier. Konkurrensen om annonsörernas pengar hårdnar, men jag utgår från att de i beslutande ställning sätter ett värde på vårt redaktionella arbete och ser en stor poäng att synas i kanaler med ett högt observationsvärde. Till skillnad från de digitala ljustavlorna kommer vi att fortsätta bevaka allt som sker i spridningsområdet och informera våra läsare om viktiga händelser.
