Då rundar vi av vårsäsongen. Redaktionen tar semester, men vi har förberett ett nummer som dimper ner vecka 29, runt den 20 juli. Det har varit en intensiv avslutning, där valrörelsen sakta men säkert tagit fart. Personligen tycker jag den är förvånansvärt lugn. Debatten partierna emellan har inte hettat till så som jag trodde. Utspelen är få och det verkar gå mot ett val där förtroendet blir den avgörande faktorn. Sakfrågorna är man tämligen överens om. Så frågan blir istället vem eller vilka du vill ska representera Ale kommun.
En liten indikator fick vi i maj när valet till Europaparlamentet avgjordes. Miljöpartiet och Sverigedemokraterna gick starkt framåt i Ale. Samma utveckling i valet till kommunfullmäktige och vi får räkna med en helt ny politisk karta, där det krävs helt nya konstellationer för att bilda majoritet och styra Ale.
Kommer nybildade utbrytarpartiet från Socialdemokraterna, Framtid i Ale, skapa reda eller oreda? Kommer Sverigedemokraterna ta ytterligare mandat och då från vem? Kan det rödgröna samarbetet få egen majoritet eller försvarar Alliansen med stöd av Aledemokraterna sin position? Vem vinner och vem förlorar på att den största frågan, skolan, inte blir en valfråga i Ale?
Störst dramatik denna vår fick emellertid skotten i Alafors. Inte nog med de känslomässiga reaktionerna, rädsla och en känsla av vanmakt, har aleborna tvingats leva i ovisshet efter dramat. Polisen har lagt locket på och vägrar sonika att kommentera händelsen. De har bara bekräftat att en 41-åring har skjutits till döds och att en förundersökning, en internutredning, är inledd. Så länge den pågår råder förundersökningssekretess. Inte ens de närmast anhöriga har fått information om vad som egentligen hände natten till tisdag 3 juni. Det får fler än mig att fundera. Om allt gått rätt till hade inte polisen då låtit oss veta varför de tvingades skjuta ihjäl offret? Om skälen hade varit glasklara och motiven starka, hade vi inte då fått en tydlig redogörelse om ett suveränt polisarbete? Jo, det tror jag, men denna natt gick något snett och hur detta ska förklaras för allmänheten torde vara det som utredningen nu hanterar. Det duger inte. Någons son, bror och pappa har skjutits till döds. Det minsta man kan begära är väl att de som gjorde det berättar varför. Om det var motiverat eller ej får bedömas enligt svensk lagstiftning. Att tiga och undanhålla information river bara djupare sår och försämrar förtroendet för polismyndigheten.
Korten på bordet innan ryktesspridningen skapar en sanning som är så långt ifrån verkligheten att vi får fler allvarliga bekymmer att ta i!
Jag träffade i fredags Sven Pettersson, Mr Nödinge, och kommunalråd i Ale 1998-1997. Det blev som väntat ett långt samtal och jag bär med mig hans stolthet över att ha varit det enda kommunalrådet i Göteborgsregionen som GP inte hittade något på när de letade fusk och felaktigheter i ersättningar. Dessutom tar jag med mig svaret på frågan om han har haft några politiska fiender; ”Nä, jag tror jag är vän med alla, men sen tycker vi inte alltid lika”.
