Under två veckor har redaktionen mottagit mängder av mejl och telefonsamtal från oroliga tonårsföräldrar i Älvängen. Precis som befarades innan har ortens resecentrum blivit ett tillhåll och en värmestuga för rastlösa ungdomar. Det finns starka och välgrundade misstankar om droger och kränkande handlingar mot framför allt mycket unga flickor. Nu slår föräldrarna larm och det är hög tid att agera. Tyvärr räckte det inte denna gång att vara förutseende. Vi visste att det fanns skäl att anta att resecentrum skulle riskera att bli ett tillhåll, men ändå har motåtgärderna hittills lyst med sin frånvaro. Nu räcker det inte längre att förebygga, rapporterna från föräldrarna och allmänheten är nu så allvarliga att det krävs omedelbara ingripanden. I Ale kommun lutar vi oss mot SSPF-arbetet där skola, socialtjänst, polis och fritid, samverkar för att upptäcka barn i riskzonen så tidigt som möjligt. I skrivande stund sätts hela denna organisation och system på sin spets. Det är nu det ska fungera och vara effektfullt. Egentligen kan jag tycka att det som redan har hänt skvallrar om att det finns brister. Jag hoppas man är vuxen nog att ta lärdom och utvärderar vad som har gått snett. Det är inte okej när 12-13-åriga flickor dras in i drogmissbruk inför öppen ridå. Innan det händer ska systemet ha slagit larm. Föräldrar som lokaltidningen har varit i kontakt med säger sig ha tagit de kontakter som man kan begära, men polisen har till exempel ”inte haft tid” att aktivt ingripa.
Carlmarks industriområde dyker upp som nästa orosmoln. ”Kåkstaden” som vi har valt att kalla den svarta fläcken borde, sett till husens standard och miljön i övrigt, vara avspärrat. Det är definitivt inte en plats för ungdomar, men här har föräldrar påträffat berusade tonåringar. Det är kanske inte längre en fråga om månader eller veckor innan något mycket tragiskt händer där nere, det kan handla om dagar, timmar eller minuter. Har ni inte besökt området så gör det, helst dagtid, för er egen säkerhets skull. Fundera sedan på varför ni ska hålla efter trädgårdshäcken och ert eget hus när ”kåkstaden” tydligen är att anse som okej. Hur som helst så har kommunens ansträngningar bara medfört en mindre uppstädning. Området är fortfarande att beteckna som ett högriskområde och allt annat än en lämplig plats att vistas i. Kommer ansvariga fastighetsägare och myndigheter verkligen att kunna med att säga; ”Det är inte vårt fel”, den dagen olyckan har varit framme? Vi visste ju, en hel kommun sitter på läktaren och tittar på tragedin, men gör vi något? Nej, vi pekar på en paragraf och säger naturligtvis att det är fel i systemet med tillägget att ansvaret vilar på någon annan.
Alarmerande rapporter som dessa är alltid lika tragiska, men samtidigt är det en allvarlig kritik mot samhället. Det kan tveklöst vara någon som frivilligt låser in sig på handikapptoaletten i Älvängens resecentrum för att ”röka på”. Det kan omöjligt vara det som en tonåring helst av allt vill göra. Det är således en kritik mot att vi inte lyckas erbjuda tillräckligt goda alternativ. Vi fångar inte upp alla, utan några hamnar utanför. Detta måste finnas i åtanke när ungdomarna nu ska jagas ut från vänthallen och Carlmarks industriområde. Vad erbjuder vi istället?
I mina ögon är en situation som denna ett minst lika stort misslyckande från samhället i stort som från de vilsna ungdomarna. Riktigt illa blir det dessutom om vi inte inser det.
Föräldraansvaret? Ja, självklart, men det hoppas jag slippa påminna om!
