Det gnälls emellanåt över Ales splittrade samhällsbild, att vi inte har en tydlig stadskärna. Så här i vårtider när den ena traditionen avlöser den andra skulle jag vilja påstå att det är just småskaligheten som är Ales storhet. Det är det som gör oss unika. När Älvängen arrangerar vårmarknad går orten man hur huse och minst lika galet roligt är det när Kilanda Marknad arrangeras. Invasionen av besökare överstiger långt antalet boende. Listan kan göras lång och i lördags fyllde vi på med ytterligare ett event som kan komma att bli en stark tradition. Ale Torgs vårlopp har förutsättningarna att bli en riktig folkfest på sikt. Det såg riktigt svettigt ut att kämpa sig runt den 5,4 kilometer långa banan och även om det inte är ofta så kändes förra sommarens benbrott plötsligt väldigt bra…
För tillfället gläds vi mycket åt den stolthet och förnöjdsamhet som präglar Ales skolor. Efter ett antal år med mycket svärta i rubrikerna sticker verksamheten åter ut i positiva sammanhang. Vi kan bland annat konstatera att Ale gymnasium till och med har Sveriges bästa entreprenörslärare. Jan Ragnarsson fick välförtjänt mottaga utmärkelsen när Ung Företagsamhet arrangerade riksfinalen i självaste huvudstaden. Fantastiskt kul och förhoppningsvis en inspiration- och engergikick för hela Ale. Att få toppa en lista är aldrig fel.
En nyinflyttad alebo berättade i veckan för mig att Ale är totalt okänt. Hennes bekanta har inte en aning om vart hon har flyttat. ”Finns det kommunikationer, finns det affärer?” Jag skrattade till, men kom sedan på att det där är bara en tidsfråga. I december blir Alependeln en reklambärare som kommer locka inte minst göteborgare i vår riktning. Det blir en självklar effekt av pendeltåget och då blir även småskaligheten ett minne blott.
