Bönhörd! Strax före pressläggning får redaktionen ett samtal om att vi senare under veckan kommer att få ta del av handlingar som avslöjar ett av de största bostadsprojekten i Ale kommun. Dessutom centralt med pendelstationen på nära avstånd. Det förutsätter att politiken beviljar uppstart av ytterligare en detaljplan, men handlar det om närmare 300 lägenheter lär det knappast finnas något motstånd till att göra det. Mycket mer än så vet jag inte idag, även om jag kan räkna ut en del själv. Det spelar mindre roll. Det är samtal av den här digniteten som vi har längtat efter. Tydliga initiativ och effekter av statens miljardinvestering i ny infrastruktur mellan Göteborg och Trollhättan. Nu håller vi tummarna för att det bär hela vägen.
För budgetmakare och förtroendevalda är posten med underhållsskulder på kommunala fastigheter och infrastruktur ett besvärande faktum. Under förra året genomfördes en grundläggande utredning över den kommunala gatubelysningen i tätorterna. Rapportens innehåll var väntat, men ändå inte. Upprustningsbehovet var inte bara stort, utan mycket stort – och ekonomiskt krävande. För att beta av och nollställa underhållsskulden skulle Ale kommun behöva avsätta tio miljoner kronor varje år i fem år. Totalt 50 miljoner kronor i något så ”tråkigt” som gatubelysning. Att politiken nu står inför detta kalla fakta är trots allt självförvållat. Genom att låta underhållet släpa efter kommer notan till sist ikapp. Det blir inte billigare på restaurangen heller, bara för att du väntar med att betala. Nu finns det ingen återvändo. Ansvariga tjänstemän beskriver situationen som mycket allvarlig, att flera hundra av våra befintliga belysningsstolpar faktiskt utgör en säkerhetsrisk för allmänheten. När så är fallet har det gått för långt. Själva grundtanken med gatubelysning är att skapa en ökad trygghet under mörka timmar, inte att utgöra ett hot.
Landets kommuner är ålagda att ta emot vuxna nyanlända asylsökande. Fördelningstalen är satta och Ale ska ta emot 98 personer. Nu pågår en översyn vilken form av boende som kommunen kan erbjuda och om det behöver byggas nytt. Informationsbehovet till aleborna är kanske en av de allra viktigaste frågorna för tillfället. Jag ser bara hur våra mejlboxar bombas med rykten och frågor. Det är ett tydligt tecken på behovet. Även om det inte finns så mycket att berätta för tillfället bör kommunen ändå överväga om det finns matnyttig information om processen för att motverka ryktesspridningen. Det mest intensiva samtalet på bygden just nu är huruvida Skepplandas tidigare vårdcentral ska bli ett boende. Fastighetsägaren är nedringd, men är tillsagd att inte uttala sig.
Att inte säga något tror jag är helt fel väg att gå om målet är att få en ökad förståelse för ett samhälle i förändring.
