I torsdags gick startskottet för höstens ortsutvecklingsmöten. Först ut var Alafors där ortsborna gavs sin möjlighet till påverkan i mötet med lokala politiker. Två gånger om året, vår och höst, erbjuds detta tillfälle och har så gjorts under en lång följd av år. De invånare som ändå väljer tv-soffan istället för att ta sig till möteslokalen, med motiveringen ”Det spelar ingen roll vad vi säger, det är ändå kommunen som bestämmer”, bör ställa sig frågan: Vilka är det som är kommunen? Jo, det är alla vi som har Ale som vår hemvist. Vill vi åstadkomma förändringar, har vi idéer som vi anser bör tillvaratas, då är det också vår skyldighet att besöka dessa demokratiforum som ortsutvecklingsmötena faktiskt utgör. Personligen tycker jag att mötena blivit bättre på senare år, då presidierna på respektive orter lärt sig känna av de för stunden riktigt heta frågorna. Ännu bättre blir det när de lyckas knyta upp representanter från förvaltningar och organisationer som sitter på besluten. Det är viktigt om ortsmötena ska fylla den funktion som de är tänkta att göra. Det ska alltid ses som ett nederlag de gånger som en fråga lämnas obesvarad.
Efter många turer fram och tillbaka är det äntligen klart att det blir en konstgräsplan i Ale kommun. Det lovades vitt och brett från de politiska blocken under valrörelsen i fjol, men tyvärr har handlingskraften inte varit lika påtaglig. Medan konstgräsplanerna ploppat upp som svampar ur jorden i kranskommunerna, bortsett från Lilla Edet som också utgör en svart fläck på kartan, har frustrationen blivit allt mer påtaglig bland Ales fotbollsklubbar. I förra veckan gavs emellertid klartecken för byggnation av den första planen. Det blir inte på Sjövallen i Alafors, vilket utropades i förstaläget, utan på Älvevi i Älvängen. Det första officiella spadtaget kommer att ske på onsdag med fritidsintendent Klas Arvidsson i spetsen, vars uppdrag har varit att till slut göra verkstad av politikernas viljeyttringar och samtidigt prioritera placeringsordningen. Det är inte bara Älvängens IK som är att gratulera utan hela Fotbollsale som nu ges chansen att åtnjuta goda träningsförhållanden året om, oavsett om det regnar eller snöar ute. Det är en efterlängtad satsning och ska vi kunna behålla våra lovande talanger på hemmaplan är konstgräsplaner ett måste. Jag skriver konstgräsplaner då jag hoppas vi får se fler av den varan inom den närmaste framtiden. Vi har redan hamnat på efterkälken i Ale, men förhoppningsvis ser situationen annorlunda ut om några år.
Den gångna veckan avrundade jag med ett besök i Starrkärrs bygdegård. Min yrkesroll berikar ofta livet med många härliga upplevelser. Söndagens Skratta & Sjung var en sådan. Tillsammans med ett hundratal andra alebor hade jag nöjet att lyssna till Öbarna, alias Janne Magnarsson och Eva Jarnedal, som bjöd på ett par timmars enastående underhållning. Samtidigt som höstsolen strålade in genom fönstret stod Grundsunds eminenta duo på scenen och serverade den ena svenska visan efter den andra. Däremellan klämde Lennart Thorstensson in allsånger som fick alla i publiken att bli glada till sinnet. Tänk att livskvalitet inte behöver vara märkvärdigare än så, bara lite social samvaro, finstämd musik och en god kopp kaffe i pausen. Något att bära med sig nu när mörker och höstrusk står för dörren.
