ÄLVÄNGEN. Resorna hon gjort till olika afrikanska länder har format hennes liv. Inga-Britt Karlbom har utbildat vuxna som aldrig kunnat läsa eller skriva och introducerat glasögonen för mammor som aldrig haft möjlighet att se sina barn. Nu berättar hon om minnena som hon kommer att bära med sig hela livet.
Inga-Britt Karlbom är en föreningsmänniska ut i fingerspetsarna. Redan som 16-åring tog hon en styrelseplats i Centerns Ungdomsförbund och idag, 67 år senare, är hon ordförande i Ale Besöksverksamhet och engagerar sig alltjämnt i Starrkärr-Kilanda Hembygdsförening.
Hennes vilja att hjälpa till har faktiskt tagit henne hela vägen till Afrika. 1989, fick Inga-Britt frågan om att börja arbeta i norra Kenya för att höja utbildningsnivån på området.
– Jag har jobbat på Studieförbundet Vuxenskolan i stort sett hela mitt liv, ibland som anställd och ibland som ideell kraft, berättar Inga-Britt.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) ingick vid tidpunkten i Kooperation Utan Gränser, numera We Effect, och höll på med ett projekt nere i Afrika. När de insåg att de behövde höja lokalinvånarnas utbildningsnivå för att projektet skulle kunna tas vidare så tog de kontakt med Vuxenskolan. Det var då Inga-Britt kom in i bilden.
– Dels var det ett utvecklingsprojekt i Kenya där vi skulle lära ut studiecirkelmetoden, utbilda cirkelledare och skaffa fram studiematerial till de som varken kunde läsa eller skriva.
Detta kombinerade hon med att resa runt i Sverige och informera om situationen i Kenya och vad våra pengar kunde göra för nytta där.
Idag, 24 år senare, kan hon se tillbaka på 26 resor till Kenya. Den sista resan genomförde hon 2018 – tillsammans med sambon Stig. Hon har varit på savannen många gånger, fått vänner för livet, blivit tilldelad ett kenyanskt namn: ”Naliaka” och därtill fått vara med om saker hon aldrig kommer att glömma.
– De mest gripande och roligaste händelserna jag har varit med om har varit under glasögonresorna, säger Inga-Britt och syftar till de gånger hon åkt ner med återanvända glasögon till byn i Kenya.
Man hade kommit på att många levt med kraftiga synfel hela livet, utan att få hjälp. En del mammor hade knappt kunnat se sina barn tidigare.
Hade de hört talas om glasögon innan ni presenterade det för dem?
– Nej nej, det var helt nytt för dem. De kanske hade sett någon som hade haft det, men ändå inte förstått riktigt. Det kan vara svårt att greppa hur man plötsligt kan se när man har dem på sig, säger hon och fortsätter:
– Det har varit många starka händelser där jag behövt gå iväg en stund för att lipa lite.
Hon berättar om ett särskilt minne där två kvinnor, som precis fått varsitt par glasögon, bara satt stilla mitt emot varandra och tittade på varandra – precis som att de såg varandra på riktigt för första gången.
– Då slog det mig plötsligt att… de har ju aldrig sett sig själva heller. För speglar fanns ju inte.
Inga-Britt berättar att hon därefter alltid hade med sig en liten polaroidkamera till Kenya. Med den kunde hon fota gruppen och sedan ge dem bilden när den hade torkat.
– Jag minns en gång när jag gav dem fotot – de satt med den bilden hela dagen!
I podcasten ”Alekurirens sommargäster” kan du lyssna på hela intervjun med Inga-Britt Karlbom. Där berättar hon om ännu fler känslosamma minnen från resorna till Kenya, upplevelserna på savannen och om vad hon tycker att vi svenskar kan lära oss av den kenyanska kulturen.
Avsnittet finns på Spotify, Soundcloud och Youtube. Klicka på valfri spelare nedan för att lyssna. Trevlig sommar!
Ålder: 83 år.
Bor: Alafors.
Yrke: Pensionär.
Lyssnar på: Kafferast, men även Elvis Presley och ”det gänget”.
Idol: Om jag har haft någon idol så är det Nelson Mandela.
Intressen: Mina engagemang och så är jag dagmatte åt min dotters lilla hund.
Äter helst: Grönsaker är gott och falukorv i alla former.
