NÖDINGE. Hon tillbringar mycket tid i stallet och ute i naturen. Det som få vet om Miljöpartiets förstanamn, Jenny Sandkvist är att hon har underhållit på Liseberg med sin trollerilåda iklädd en kanindräkt.
Hennes hästintresse har varit stort sedan barnsben och det är framför allt samarbetet med ett stort djur som tilltalar Jenny Sandkvist.
– Jag har alltid tyckt att det är roligare att träna än att tävla. Den ordlösa kommunikationen är väldigt häftig. I dag har jag en häst i Ölanda tillsammans med min syster som jag besöker varje dag, berättar hon.
Jenny trivs minst sagt ute i naturen och hon har länge sympatiserat med Miljöpartiet, men det var först under en föräldraledighet för tio år sedan som nödingebon blev aktiv.
– Jag träffade en tidigare skolkamrat som var aktiv inom Miljöpartiet och hon frågade om jag också ville bli det. Man hinner tänka mycket när man är föräldraledig och till slut bestämde jag mig för att gå med i partiet, säger hon.
Var det ett stort steg att ta?
– Ja, det tycker jag. Förr var det lätt att tänka: ”Hur svårt kan det vara? Det är väl bara bestämma saker och sedan genomföra det.” Så lätt är det dock inte. Min största lärdom som politiskt aktiv är att mycket tar tid, det är många långa processer.
Kan det vara jobbigt?
– Absolut, men det ska ta tid. Man måste få in underlag från olika håll för att kunna fatta bra beslut.
Du har varit aktiv politiker i tio år, har du förändrats något?
– Jag har inte ändrat min inställning, men jag har samlat på mig mycket erfarenhet och är mer medveten kring hur politiken fungerar, svarar Jenny vars hjärtefråga är klimathotet.
– Vi kan leva och ha det bra, men det är ingen mening om vi inte har en planet att bo på. Klimatet är avgörande för både oss och kommande generationer.
Jenny befinner sig just nu i sin tredje valrörelse.
– Det är spännande. Saker och ting ställs på sin spets. Det är nu som man förväntas att ta ställning mer tydligt, säger den nyss fyllda 50-åringen.
– Att fylla 50 känns både och. Nu måste jag ju bete mig på ett annat sätt eftersom jag är vuxen, svarar hon och skrattar högt.
Är det en form av åldersnoja?
– Ja, det är det ju, men samtidigt är det härligt att bli äldre.
På frågan om hon har någon dold talang dröjer det en kort stund innan hon svarar:
– När jag var yngre sommarjobbade jag på Liseberg under många år. Under den tiden uppträdde jag med olika trollerinummer iklädd en kanindräkt.
Kan du fortfarande trolla?
– Ja, om jag har rätt utrustning.
Återstår att se om Jenny kommer att bjuda på några trolleritrix under valrörelsen.
Ålder: 50.
Bor: Nödinge.
Familj: Make och två döttrar.
Drömyrke som liten: Ridande polis.
Ett måste i kylen: Svenska äpplen.
Förebild: Morfar.
Klarar dig inte utan: Musik.
Lyssnar gärna på: Pixies.
Om jag måste flytta till ett annat land: Frankrike. ”Allt är så skönt där”.
