NÖDINGE. Hon är riksdagens äldsta riksdagsledamot. På måndag gästar Barbro Westerholm, 83, Ale Kulturrum. På schemat står ålderism och åldersdiskriminering – en fråga som hon har stridit för i över 30 år.
– Den äldre generationen är en tillgång, säger hon till Alekuriren.
Barbro Westerholm har många strängar på sin lyra. Hon är läkare, professor, riksdagsledamot för Liberalerna och före detta generaldirektör för Socialstyrelsen. Nu kommer hon till Ale för första gången.
– Det ska bli spännande. Jag tycker att Ale har börjat bli synliga inom liberala frågor. Jag vill utgå från att alla människor ska bestämma själva hur man vill leva sitt liv och att ingen ska inkräkta på en annans frihet, säger hon.
Barbro strider för att få bort åldersdiskriminering och hon brinner för de äldres rättigheter. Hon var positiv till förre statsministern Fredrik Reinfeldts förslag om att höja pensionsåldern till 75, men helst ser hon att det inte finns något tak.
– Världsorganisationens kartläggning visar att det är ett stort problem i de rika länderna. I Sverige, som är ett rikt land, avförde vi den äldre generationen som är en tillgång genom att sätta en pensionsålder. Det är en generation som vill känna sig behövd och som vill känna livskvalité. Det är bland annat det som jag kommer att prata om, säger Barbro som i stället har anammat uttrycket ”årsrika”.
– Det var en värmlänning som myntade det, men jag har hans godkännande att sprida vidare det. Det står för att vi i den äldre generationen är rika på många år och att vi har livserfarenhet.
Från början var hon inte alls politiskt intresserad, men under sina sex år (1979–1985) som generaldirektör för Socialstyrelsen växte det fram.
– Det var många frågor som handlade om politik, men vi kunde inte bestämma, vi kunde bara presentera för den politiska makten – och där tar det otroligt lång tid, berättar Barbro, som under sin tid som generaldirektör strök sjukdomsklassifikationen på homosexualitet.
– Det gick väldigt fort att ta det beslutet som för mig självklart. Det tog två månader eftersom Socialstyrelsen självt hade makten. Det går att jämföra med mitt längsta ärende som har tagit 36 år, säger hon.
Det var även under tiden på Socialstyrelsen som Barbro upptäckte att många mådde dåligt över att gå i pension.
– Det blev tomt omkring dem. Många mådde riktigt dåligt över att behöva gå in i en livslång semester. Det var flera som ringde och frågade om det fanns en tjänst för dem. Det viktigaste var inte att få betalt, utan att känna sig behövd, säger hon.
Barbro har under sin långa yrkeskarriär fått många fiender. Hon har blivit kallad ”satans utsända” och både hon och hennes barn har blivit utsatta för hot.
– Det är inte så farligt när det är riktat mot mig själv, men det blir jobbigt när ens barn blir utsatta. De har fått ta emot mordhot och det är obehagligt. Därför har jag varit noga med att inte exponera barnen, säger Barbro.
Trots sin långa tid inom politiken har hon aldrig velat bli partiledare.
– Jag vet vilka frågor som jag brinner för och vilka frågor som jag kan stå fri i. Det är frågor om livets början och slut som är viktigast för mig. Hade jag varit partiledare hade jag varit tvungen att kompromissa. Sedan måste jag lyssna på andra för det är inte alltid som jag har rätt, det måste jag erkänna, säger hon och skrattar.
På måndag klockan 19 i Ale Kulturrum berättar Barbro mer om vad man kan göra för att ändra synen på årsrika människor.
