Det har gått 17 år sedan världen höll andan och ett stundande millennieskifte skulle slå ut alla jordens datorer. Hissar skulle stanna, städer slockna och bankernas datasystem krascha. Inget av detta hände. Idag är världen mer eller mindre helt digitaliserad, men den analoga verkligheten finns kvar. Det är nästan så att detta har blivit ett problem. På caféet får vännerna problem av att dels umgås online dels med kompisen mittemot. Mitt i den intressanta konversationen blinkar telefonen till. Vem där? Vad händer? I ett desperat försök att hålla uppe den verkliga konversationen med kompisen tar nyfikenheten över och blicken fladdrar över till telefonen. ”Han har gjort slut!” Tårarna rinner nedför kinden på den uppskattningsvis 25-åriga tjejen. ”Det är inte sant, hon köpte den!” Kompisen som för ett par ögonblick svävat in i ett digitalt samtal med någon som varken är närvarande eller synlig för den delen har inte uppfattat vad som sagts. Hon sträcker över telefonen som uppenbarligen visar en kompis i en spektakulär och icke självklart klädval. ”Vad häftigt”. Den förkrossade tjejen harklar sig. ”Vad tycker du jag ska göra?”. Kompisen som nu nästan tycks vara besvärad av att inte bara kunna umgås online med den trendjagande vännen i en klädbutik på andra sidan gatan verkar förvånad över tårarna. ”Men, herregud, köp en likadan!”
Dramat utspelade sig på ett café i Göteborg mitt under julruschen. Jag visste ärligt talat inte om jag skulle skratta eller gråta. Tyvärr är det här vårt moderna samhälle. Att vara ständigt uppkopplad är fantastiskt. Det innebär många fördelar med att snabbt kunna vara närvarande hos allt och alla, att kunna svara och tycka till samt inte minst utföra tjänster av olika slag. Det finns emellertid en baksida. Telefonen upptar en alldeles för stor del av vår uppmärksamhet. Nu ska du inte bara hålla de som är runt och med dig på riktigt nöjda, du ska också förhålla dig till alla som är uppkopplade mot dig. Det är ett orimligt uppdrag, men vi tror oss klara av det. Så är det emellertid inte. Du kan se hur människor påverkas, blir glada, ledsna eller oroliga av till exempel ett sms. Det kan därmed göra att ett fysiskt möte och samtal mellan två personer plötsligt blir ett kaos. Vi måste därför lära oss att förhålla oss professionellt till våra digitala och analoga relationer. Lära oss att låta telefonen vila emellanåt och ge varandra lite äkta uppmärksamhet. Mobilfria möten ställer en del arbetsgivare nu som krav för sina anställda. En utmärkt idé som om den fungerar ska leda till ett större fokus och en förbättrad effektivitet i form av kortare mötestid då samtliga kommer sträva efter att snabbast möjligt komma åt sin telefon…
Tyvärr tror jag det har gått så långt att vi måste ta fram en nallestrategi både för oss själva och för andra i de fall vi är ledare för en grupp. Jag vet inte vad det är som gör att vi tror att alla alltid måste ha svar omgående. Tillgänglighet är en bra målbild, men det innebär inte att allt annat som pågår ska avbrytas för att ett sms ska besvaras. Allt har sin tid. Världen går inte under och inte någon annan heller för att du väntar med att svara till dess tillfälle ges. Mobilens baksidor måste diskuteras. När den tappats eller varit ur funktion är det inte sällan som man hör den drabbade säga: ”Jösses vad skönt det har varit att vara utan telefon”. Då så, låt det bli en vana ett antal timmar varje dag – särskilt i umgänge med andra.
