Valrörelsen går in i en intensiv slutspurt. Frukostbjudningarna vid pendelstationerna avlöser varandra och de förtroendevaldas kamp om ett samtal på torgen intensifieras. Det är nu det ska avgöras. Dörrknackare som tidningen pratat med vittnar om en uppgivenhet hos många medborgare. De upplever små skillnader mellan de etablerade partierna och det kan medföra att de väljer bort dem. Det är säkert ett av skälen till att Sverigedemokraterna ligger högt i alla opinionsmätningar. Inte helt säkert på grund av sin egen politik, utan mer för väljarnas lust att välja något annat än det som har varit. Således handlar det mer om att medborgare funderar på att välja ”bort” något till förmån för något annat. Det kan vara en farlig väg att gå. Sannolikt skapas en helt ny parlamentarisk ordning i Sveriges riksdag och även i kommuner och regioner. Det kommer att öppna upp för samtal mellan partier som tidigare har stått väldigt långt ifrån varandra. Det är heller inte helt otroligt att vi kommer att tvingas gå till nyval.
Missnöjet som breder ut sig är inte jätteenkelt att förstå. Herrar Reinfeldt och Borg ledde Sverige ur en lågkonjunktur från 2006. 2014 tog Löfvéns rödgröna regering över och landets ekonomi har fortsatt att växa sig stark. Arbetslösheten är rekordlåg och statsskulden nedbantad. De etablerade partierna har faktiskt levererat, men missnöjet som breder ut sig fokuserar på en vård och skola som inte riktigt har hängt med, grov brottslighet med dödsskjutningar och en integrationspolitik som har varit otydlig. Det är problem som kräver långsiktighet och genomtänkta strategier. Problem som oavsett regering kommer att vara svåra att lösa i en handvändning. Med detta i åtanke tycker jag personligen att valet är extremt svårt. Mycket är bra, men mycket kan också göras bättre. Det är inget nytt, så har det egentligen alltid varit. Däremot är det nytt med en stark höger- och vänstervåg samtidigt. Det skapar en polarisering och ett hårdare klimat, en hårdare ton. Det blir den stora utmaningen att ta tag i den 10 september. Däremot håller jag inte med om att allt är skit i det svenska samhället.
Oavsett hur den politiska framtiden ser ut är en stabil politisk majoritet vad både Ale och Sverige behöver. Det krävs också ett ledarskap som tydligt pekar ut färdriktningen och det är självklart lättare att vara ledare med ett starkt mandat i ryggen. Det är ändå inte hela sanningen. I Ale har politiken varit tydlig med att detaljplan 1 för centrala Nödinge ska prioriteras. Ändå gick det nästan en hel mandatperiod utan att vi fick se någonting av framtidens Ale Torg. I fredags presenterades dock ett antal genomarbetade illustrationer. Det var ett första tecken på att någonting är på gång eller rättare sagt att det finns både ambitioner och visioner om att skapa något nytt och bra i Nödinge. Till byggstart är det dock långt och projektledningen kommer inte känna någon tidspress. Visionen för Nödinge centrum är tänkt att vara förverkligad i sin helhet först om 50 år…
