Skotten på Vårväderstorget gick ingen obemärkt förbi. Oskyldiga föll offer för effekterna av ett utanförskap som vårt eget samhälle har skapat – och fortsätter förstärka. Det påstås att vi gör mycket för att förhindra den destruktiva utvecklingen, men det är helt uppenbart att vi inte gör tillräckligt. Därför är det viktigt att ta till sig orden ”det kunde varit du” på allvar. Vi måste tyvärr alltid tänka på vad vi gör och var vi befinner oss. En simpel riskanalys. Det är så verkligeheten ser ut, åtminstone just nu.
Att vända utvecklingen kommer att ta tid. Åsikterna om varför brotten ökar och det grova våldet eskalerar är många. För att få effekt måste vi först komma överens om orsakerna för att sedan kunna formulera de rätta åtgärderna.
Det finns inget enskilt svar, men ett ord beskriver skälen bättre än något annat – utanförskap. Får du inte vara med på den goda sidan där man pratar jobb och delar fritidsintressen hamnar du lätt på fel sida.
Sverige vill också vara ett föregångsland i integrationspolitiken, men resultatet är snarare att vi kandiderar till guldmedaljen i segregation. Det är bara att erkänna att våra öppna hjärtan och humana invandringspolitik är ett spel för galleriet. Vad har vi att erbjuda? Utanförskap i ett segregerat samhälle. Det håller inte. Vi måste vara ärliga och konstatera att det krävs helt nya tag och vi måste inte uppfinna hjulet själva. Det finns länder som är bättre än Sverige på integration. Hur jobbar de? Vilka kvoter jobbar de efter i sitt mottagande? Vad är rimligt för ett land att klara av? Det är inget mästerskap i att ta emot flest – det handlar om att hjälpa så många som möjligt. Idag är det ingen hjälp att placera en flyktingfamilj på Hisingen med risk att förlora livet vid ett besök i sportbaren.
Jag blir dessutom djupt bekymrad när vi inte heller klarar av att ta vara på våra nya medborgare med en akademisk bakgrund. Välutbildade läkare som erbjuder sina tjänster får inte ens chansen att göra praktik. Vad är det för integration? Vården skriker efter kompetens, men istället för att värna den bygger vi murar och förstärker utanförskapet. Sverige vill gott, men sanningen är att vår integrationsstrategi har misslyckats och konsekvenserna av det har vi bara sett början på. Det krävs rejäla omtag för att få skutan att segla i rätt riktning. Vi måste pausa bandet, erkänna våra misstag och lära av dem. Utanförskapet handlar inte bara om nyanlända, utan lika mycket om långtidsarbetslösa och ungdomar som har svårt att hitta sitt första jobb. I Ale gör kommunen ett försök att locka med även det privata näringslivet i jakten på sommarjobb. Det är beundransvärt. Jag hoppas vi är många som ansluter och låter åtminstone en eller ett par ungdomar få en arbetslivserfarenhet i sommar. En positiv upplevelse kan ge framtidstro och motivation att satsa på studier – kan fler se möjligheter i segregationens högborg kommer det snabbt att bidra till ett förbättrat samhälle.
