Ann Blomkvist har många års erfarenhet av vallning. Hon växte upp på en gård och där var det ofta djur som skulle flyttas till andra hagar.
– Vi hade nöt och det var jobbigt att ständigt behöva ta hjälp av grannarna när de skulle flyttas. Därför införskaffade vi en hund och när jag var 16 år testade jag vallning för första gången. Jag och hunden klarade av att genomföra jobbet som flera människor gjorde, berättar hon.
Tog det lång tid att lära sig?
– Ja, det gjorde det väl, men jag är enveten och lärde mig till slut. Det var som att lära sig cykla och nu tänker jag aldrig på vad jag gör. Det sitter i ryggmärgen.
Denna torsdagseftermiddag är en Ann ute i hagen vid sin gård i Skepplanda och övar vallning av får tillsammans med sin nioåriga hund, Pink.
– Pink var lite för på när hon var yngre, men de senaste åren har hon sansat sig. I dag har vi ett väldigt fint samarbete, säger Ann.
I sin mun har Ann en pipa som hon ger Pink olika direktiv med från långt avstånd. Fåren ska bland annat separeras från varandra, förflyttas genom grindar och placeras i en fålla.
– Det roligaste med vallning är när man lyckas klara av att genomföra en uppgift som på förhand tycks vara för svår och att jag som förare kan styra min hund. Det är en fantastisk känsla. Jag kan fortfarande bli fascinerad över att Pink gör precis som jag vill.
Hur lång tid tog det att lära henne alla kommandon?
– Två veckor ungefär för visselsignaler. I början använder jag olika rörelser, exempelvis när jag vill att hon ska svänga till höger sträcker jag ut högerarmen och säger ”höger”. Därefter lägger jag på visslan och gör ett särskilt ljud. Sedan räcker det att enbart använda det.
Intresset för sporten växer stadigt både i Sverige och övriga världen.
– Vallning av djur blir större och större. I SM, som avgörs i början av september, kommer vi att vara 60 ekipage som tävlar. Dubbelt så många har försökt att kvala in, så konkurrensen är hård, säger Ann, som ifjol slutade tvåa i SM som avgjordes i Gunntorp, Ale.
När lokaltidningen träffar henne är förberedelserna inför EM i full gång. Den här veckan åker Ann till franska Nantes och där ska hon kämpa om de framskjutna placeringarna.
– Jag försöker nu vänja Pink vid det varma klimatet. Vi är ute i stort sett varje dag och tränar. När EM avgjordes senaste gången 2019 slutade jag fyra och det är jag väldigt stolt över. Målet är att jag ska ta mig till final i år också, säger hon och fortsätter:
– Det kommer att bli tufft. Ekipage från hela Europa tävlar och det är få platser i finalen.
Hur bedöms man i tävlingarna?
– Domarna poängsätter hur hunden för djuren. Vi ska försöka ta oss igenom en bana som återspeglar hur det kan se ut i verkligheten och vi har 15 minuter på oss att genomföra uppgiften.
Brukar du bli nervös inför tävlingar?
– Ja, det är klart – men det ska man vara. Det hjälper en att tagga igång. Så fort jag har skickat iväg Pink ut på banan släpper allt och jag blir istället fokuserad.
