SKÖNNINGARED. Tisdagen den 29 juli 2022 är en dag skärmflygaren Christian Sandbeck aldrig kommer att glömma. Det var då han kraschade från uppskattningsvis 50 meters höjd. Ett halvår efter olyckan kämpar han fortfarande för att kunna återgå till det som kan liknas vid en normal vardag. – Först och främst är jag oerhört tacksam för att jag lever, säger han.
Christian Sandbeck, 34, bor i Nygård tillsammans med sin fru och sina två barn, 8 och 5 år. Intresset för skärmflygning föddes av en slump för några år sedan.
– Jag körde motorcykel tidigare, men av en ren tillfällighet fastnade jag för skärmflygning. Jag såg ett klipp på Facebook, berättar Christian som sålde sin mc och investerade i skärmflyg.
– På våren 2021 gick jag en utbildning i Kungälv. Jag kände verkligen att skärmflygning var min grej, en annorlunda hobby och i jämförelse med att bli pilot ett billigt sätt att få uppleva friheten i luften.
Just den här fina sommardagen i fjol var Christian inte ensam utan de var ett gäng som hade samlats på ängen i höjd med Skönningared för att flyga tillsammans.
– Jag var först ut. Med paramotorn på ryggen började jag springa och snart var jag uppe i luften, berättar Christian.
Som skärmflygare hur högt ovan mark är ni?
– Det beror lite grann på, men cirka 700-800 som mest.
Allt gick planenligt fram till dess att Christian bestämde sig för att ta sig ner till kompisarna som stod och väntade på åkern.
– Jag skulle testa en sak, men det gick åt skogen. Ett handhavandefel helt enkelt. Kraschen var oundviklig.
Kommer du ihåg något från själva olycksögonblicket?
– Ja, jag var vid medvetande och minns att jag sade att jag skulle jobba i morgon. Visserligen var jag i chock, men ändå vaken och talbar i ambulanshelikoptern in till Sahlgrenska.
Väl framme på sjukhuset blev Christian Sandbeck nedsövd vilket han var under två veckors tid. Det blev totalt tre veckor på Sahlgrenska, sedan ytterligare två månader på NÄL i Trollhättan.
– Skadelistan var lång. Jag ådrog mig en hjärnblödning, fem knäckta revben i ryggen, en kollapsad lunga och njursvikt, två ryggkotor demolerades och jag fick en fraktur i bäckenet.
När lokaltidningen träffar Christian, drygt sex månader efter den fruktansvärda olyckan i Skönningared, möter vi en person som är extremt tacksam över livet.
– Jag hade verkligen tur i oturen, något annat kan man inte säga. Jag har fått ett annat perspektiv på livet och sätter numera alltid familjen framför allt.
Hur är din fysiska status?
– Jag kastade kryckorna i december och kan gå någorlunda hyfsat nu. Jag har fortfarande nervsmärtor, men det blir sakta bättre.
Får du hjälp med din rehab?
– Jag går en gång i veckan till en sjukgymnast på Skepplanda Läkarhus, sedan är det hemmaträning som gäller. Snart ska jag till ett rehabboende i Torsby där jag är ordinerad träning fyra gånger om dagen i en månad.
Har du satt upp något mål med träningen?
– Ambitionen är att kunna börja jobba igen till sommaren, det är i alla fall vad jag siktar på.
Blir det någon mer skärmflygning?
– Nej, inte för att det skulle vara riskfyllt utan snarare för att familjen inte tillåter det. Jag har nog flugit på egen hand för sista gången.
I videon berättar Christian om händelsen:
