Hon är specialistsjuksköterska inom barn- och ungdomssjukvård och jobbar till vardags på Drottning Silvias barnsjukhus – men Erica Skåål drömde först om att bli polis.
– Men jag var för ung för att komma in på polishögskolan och under tiden började jag läsa till sjuksköterska. Efter ett tag ville jag inte avbryta det jag hade påbörjat och på den vägen är det, berättar Erica, som fastnade för att arbeta med barn och ungdomar.
Det var i maj som Erica kom i kontakt med Operation Smile, som arbetar med att operera människor med läpp-, käk- och gomspalt. De sökte efter sjuksköterskor som ville arbeta i Indien under en kortare period och Erica valde att skicka in en ansökan.
– Jag var på en föreläsning med en HLR-instruktör som berättade om Operation Smile och deras arbete. Jag kände att det var något för mig och jag skickade in min ansökan tidigt i höstas, säger Erica, som blev antagen och fick beskedet att hon skulle jobba i den indiska staden Siliguri.
– Då tänkte jag: ”Herregud, vad har jag gett mig in på?”. Jag kände ingen som skulle åka dit och dessutom är jag flygrädd, säger Erica och skrattar.
I slutet av november lyfte planet mot Indien och de två första dagarna gick åt till att resa. Därefter inleddes en tuff period med många långa arbetsdagar för Erica och resten av teamet.
– Vi screenade 178 personer de första dagarna. Jag gjorde hälsodeklarationer, vägde och mätte. Därefter beslutade vi vilka som skulle opereras och sedan startade operationerna, förklarar hon och fortsätter:
– Vi hade många patienter i samma sal, men det var aldrig någon som klagade. Alla var väldigt tacksamma och det var givande för mig. Det gjorde att man orkade arbeta mer än vad man gör hemma.
Under cirka två veckor var Erica delaktig i att förändra 116 personers liv och det var patienter i alla åldrar, framförallt barn.
– Jag tar med mig hela upplevelsen. Hur hårt folk kan arbeta och vad en timmes operation kan göra för en människas liv. De hade inte fått den här hjälpen om inte vi från Operation Smile hade varit där. Jag vill tacka alla som skänker pengar och som gör detta möjligt.
Blev det som du hade tänkt dig?
– Ja, faktiskt. Jag hade förväntat mig hårt arbete och mycket kärlek, vilket det blev. Vi var ett team med personer från tio olika länder som skapade en stark sammanhållning. Vi blev som en familj och det är något som jag kommer att bära med mig.
Kan du tänka dig att göra en liknande resa igen?
– Absolut, jag vill åka igen men då till nya länder. Jag vill få ännu mer erfarenhet kring hur sjukvården fungerar på olika platser. Att hjälpa framför allt barn så deras liv förändras för alltid, med tanke på det stigma som läpp-käkgomspalt innebär, är oerhört viktigt.
