Den 20 september 1923 föddes Rune Skog och uppväxten i Surte kretsade mycket kring friluftsliv och fotboll.
– Vi spelade mycket fotboll på den tiden. Jag minns att det var på en ojämn plan med sten som låg lite varstans. Vi blev ganska tekniska tack vare det, säger han.
Arbetslivet inledde Rune som springpojk innan han kom till slakthuset i Göteborg.
– Jag stod där och styckade. Sedan fick jag ett försäljarjobb och ansvarade för en avdelning. Det var väldigt bra och jag var kvar där fram till pensionen, berättar han.
Minns du hur mycket du fick i din första månadslön?
Rune behöver inte tänka länge innan han svarar:
– 18 kronor… Herregud – det låter inte mycket nu, men det var andra tider då.
Under sina 100 år har Rune upplevt mycket, men det är särskilt en viktig period som har etsat sig fast extra i minnet: andra världskriget.
– Jag tillhörde en grupp som blev inkallad till Dalsland för att hugga ved eftersom inga oljebåtar kunde komma till Sverige. Vi fick såga och fälla träd för hand under tre månader och jag har nog aldrig varit så stark i hela mitt liv, berättar han och fortsätter:
– Vi tyckte också om att springa i skogen och en gång trampade en kille på en granat som tidigare inte hade exploderat. Han fick åka till lasarettet och därefter hörde vi inte mer från honom, men jag tror att han förlorade ett ben.
I maj 1945 var Rune i Norge i samband med att kriget var över.
– Jag låg vid den norska gränsen under tiden då kriget närmade sig sitt slut och varje dag såg jag den tyska vaktposten i sin kur, men den 7:e maj var han inte kvar längre. Jag var sedan i Norge när de firade sin nationaldag tio dagar senare och människor kramade oss i ren lycka. Det var en fantastisk dag, säger han.
I hela sitt liv har Rune haft ett starkt sportintresse och hans hjärta klappar särskilt för Gais.
– 1928, när jag var fem år, rapporterade de om Gais på radion och jag tyckte att det var ett gött namn. Några år senare såg jag min första match på Slottsskogsvallen när de mötte Öis och därefter har det varit Gais för hela slanten, berättar Rune, som också har sett många bandymatcher på Jennylund genom åren.
– En gång i tiden var Surte väldigt bra och många duktiga spelare har varit där. Bröderna Rosberg (Tommy och Stefan), bröderna Bergbacka (Kari och Harri) och Ulf Ahrnberg är några av dem.
I onsdag förra veckan firade Rune 100 år tillsammans med vänner och familj i en föreningslokal på Göteborgsvägen i Surte. Besökare strömmade in med blommor och presenter.
– Jag är oerhört tacksam att jag har så många fina människor i mitt liv.
Hur är det att fylla 100 år?
– Jag tänker inte så mycket på det. Det är livets gång att bli äldre och numera är den ena dagen den andra lik. Jag känner mig tillfreds med livet och jag har haft turen att vara frisk.
Hans familj består av dottern Ing-Mari, barnbarnet Cecilia, barnbarnsbarnet Sebastian och frun Ingrid, som han också firade 70- årig bröllopsdag med under förra veckan.
– Ingrid fick då en extra kram. Hon har varit väldigt behaglig att leva ihop med och jag förstår inte att hon har stått ut med mig i alla dessa år, säger han med ett stort leende.
Hur träffades ni?
– Det var under en danskväll i Kungälvsparken. Jag brukar säga till henne att hon stod där ensam och övergiven, så jag fick ta hand om henne. Sedan dess har jag varit henne trogen.
Har du något tips på hur man blir 100 år?
– Det ska finnas en måttlighet i allt, man måste sköta om sig själv. Sedan har jag nog haft tur med generna och det hjälper även mycket att min fru lever.
Av många kallas Rune för ”kungen av Surte” och på presentbordet märks det tydligt att han är omtyckt i sin hemort. Bland annat har Coop skickat en födelsedagstårta till honom.
– Jag måste ha charmat dem ordentligt, konstaterar han och innan Rune reser sig från soffan tackar han artigt för pratstunden.
– Det var ’änna’ trevligt det här.
