Ale är en kommun med stora möjligheter, men en viktig bit har hittills till stora delar misskötts.
Vår största och mest besökta motionsanläggning är våra tätortsnära skogar med bland annat våra fyra elljusspårsområden. Öppet dygnet runt, fri entré, tillgängliga för alla.
Våra tätortsnära skogsområden används av förskolor, skolor, idrottsföreningar och vid hundpromenader, svamp- och bärplockning, kvällspromenader med mera. Att det då i denna tätortsnära skog som vi äger tillsammans (kommunal mark) bedrivs ett skogsbruk som allvarligt försämrar friluftsliv och rekreation i synnerhet för de mindre skogsvana är till nackdel för aleborna.
Skogsbruket som bedrivs är inte fel i sig, men sker på fel plats. Senaste skogsbruksåtgärden är ett 24 fotbollsplaner stort ingrepp i form av kalhyggen och kraftig gallring nära Dammekärrs motionscentral i Nödinge. Snart ett år efter ingreppet ser det ut som ett ”slagfält” ur friluftssynpunkt och om inga direkta och därefter kontinuerliga åtgärder görs är risken att området blir näst intill obrukbart för friluftsliv i 30 år framåt. Hade en lika stor avverkning skett i Göteborgs motsvarighet, Skatås, hade blivit ett ramaskri. En liknelse för att belysa vad som hänt i vår gemensamma skog kan vara om man sänker vattentemperaturen i Skepplanda simhall med 10 grader och låter bli att städa idrottshallarna. Detta påverkar givetvis upplevelsen och besöksfrekvensen.
Det är ni politiker som fastställer riktlinjerna för kommunens förvaltningar. Vill vi ha attraktiva tätortsnära skogsområden behövs ett större politiskt intresse. Det borde vara möjligt eftersom det inte finns avkastningskrav på det kommunala skogsinnehavet. Nuvarande situation där kultur- och fritidsförvaltningen, som är ansvariga för elljusspår och vandringsleder, inte ens blir informerade när ett 24 fotbollsplaner stort ingrepp sker är givetvis inte bra.
I den nya översiktsplanen finns det möjligheter att skapa tätortsnära kommunala naturreservat. Sådana finns i flera av våra grannkommuner och dessa kan anpassas för olika ändamål.
Det finns möjlighet att få statliga bidrag för detta.
Att Ale satsat många miljoner på ridhus, bandyhall, friidrottsanläggning, konstgräsplaner med mera säger jag inget om, även om uppkomna fördyringar givetvis skulle undvikits. Det är ändå på sikt väl investerade pengar för att bredda fritidsutbudet för främst våra ungdomar. Men att motionsanläggningen tätortsnära skogar, som redan finns och tillgodoser alla åldrar, behandlas styvmoderligt är till nackdel för aleborna. Skogen finns där och kostnaden för underhållet är blygsam jämfört med andra anläggningar.
Vi har inga slott och eller kända besöksmål. Våra små utmärkta museer kämpar för sin överlevnad. Men vi har två unika sevärdheter som vi knappt talar om. Jag vill påstå att vi är en unik kommun i en storstadsregion med två så speciella vildmarksområden som Vättlefjäll och Risveden. I dessa har vi en stor resurs. Vättlefjäll delar vi turligt nog med Göteborgs stad som har skyddat stora delar, vilket inte minst Surtebor har glädje av. Om viljan finns tror jag att Ale har goda möjligheter att aspirera på att bli utsedd till landets friluftskommun.
Lennart Hålsjö
