Sverige producerar idag 990 000 ton plastavfall varje år enligt Världsnaturfonden. Enligt Naturvårdsverket återvinns endast 49% av alla plastförpackningar, som faktiskt samlas in, resten förbränns för att producera el och fjärrvärme.
Problemet är att plasten innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen. Nuförtiden har utsläppen av farliga ämnen minskat tack vare en teknik som renar avgaserna vid förbränningen men det ämne som orsakar störst skada, koldioxid, samlas inte in på samma sätt.
Utöver att all plast som lämnas in inte återvinns finns dessutom ett stort mörkertal på hur mycket plast som bränns upp då man inte vet hur mycket som slängs i de vanliga hushållssoporna. Enligt en studie av Material Economics och Återvinningsindustrierna är den reella återvinningsgraden av plast endast 16%. Vi ska försöka ta reda på varför all plast inte kan återvinnas, och om den kan det, varför den inte återvinns.
För att få ett annat perspektiv på problemet beger vi oss från skolan längs med Göteborgs hamn till för att träffa Anders Åström, VD för företaget Renova som arbetar med återvinning och avfallshantering. Enligt honom är den främsta orsaken till att all plast inte återvinns den ekonomiska kostnaden för framförallt sorteringsprocessen.
Plastförpackningar innehåller olika typer av plast som det inte finns möjlighet att sortera. Många produkter är dessutom färgade och kan därför endast återvinnas till svart eller grå plast. Om företag som utvecklar nya produkter valde att använda ofärgade förpackningar skulle återvinningskostnaderna minska.
Ytterligare ett problem är att mycket plast kommer tillsammans med annat avfall. Idag finns det ingen mottagare som är villig att utföra denna olönsamma sortering, då marknaden inte tillhandahåller någon effektiv sorteringsteknik.
Åström menar ändå att det finns en indirekt lösning som redan brukas, utsläppsrätter. Då den tillåtna mängden växthusgaser som man får släppas ut per utsläppsrätt minskar varje år minskar naturligtvis mängden utsläpp över tid.
En metod för att stoppa utsläppen av koldioxid är tekniken CCS (Carbon Capture and Storage) som samlar in koldioxid för att pumpa ner den i berggrunden.
– Detta är en fantastisk lösning som ska implementeras år 2030 hos Renova, förklarar Åström.
Det största problemet enligt Åström, är finansieringen. Att genomföra lösningarna kräver stora ekonomiska resurser. Betalningsviljan och viljan att bortprioritera produkter som nya telefoner och resor saknas i samhället.
För ökad förståelse besöker vi Lars Josefsson, fd. professor inom hållbar utveckling vid Chalmers Tekniska Högskola.
När vi frågar honom om varför all plast inte återvinns bekräftar han vad vi tidigare fått veta att de tekniker som används idag inte kan återvinna all plast samt att sorteringen är för dyr. Han förklarar hur olika återvinningstekniker fungerar.
Mekanisk återvinning innebär att olika plastsorter smälts ner till pellets som blir nya plastprodukter och är det som idag tillämpas
i Sverige. Josefsson förklarar sedan två tekniker för kemisk återvinning.
Pyrolys är den vanligaste tekniken och innebär att själva molekylen sönderdelas till en olja som sedan blandas med fossil olja och blir ny plast. Idag finns några företag och anläggningar för pyrolys. Solvolys är en annan teknik för att kemiskt återvinna pet och polyester till exempelvis målarfärg.
Den återvunna plasten blir dyr, för att den ska bli billigare krävs effektivisering av tekniken. Att det inte är ekonomiskt lönsamt med återvinning menar Josefsson dock beror på att den fossila oljan som används är så billig.
Enligt Josefsson är det en viktig del i att öka återvinningen att produkter måste bli enklare. Det är inte lätt för företagen att ändra produkternas utformning eftersom designen är viktig för marknadsföringen och att förpackningarna måste skydda produkten.
Exempelvis är det svårt att återvinna matförpackningar av plast då de består av flera sorters plaster. Men det är nödvändigt för att maten inte ska bli dålig vilket är huvudsyftet med matförpackningarna. Det är viktigare än att den ska kunna återvinnas då vi idag slänger en tredjedel av all mat.
-Det är ganska hemskt egentligen, säger Lars Josefsson och skrattar. Och det är den värsta miljöboven överhuvudtaget att slänga maten, det viktiga är att den håller.
Det är komplicerat att byta ut plasten i förpackningarna för att underlätta återvinning. Samtidigt finns väldigt mycket som kan göras. Att nya förpackningar tas fram som består av endast en plastsort och att de är ofärgade, så att de blir lätta att sortera och återvinna.
För att öka efterfrågan på återvunna plastprodukter krävs att plastprodukter av fossil olja blir dyrare. Josefsson vill att det ska bli dyrare för företag att släppa ut koldioxid genom att öka priserna på utsläppsrätter i Sverige och globalt.
-Vi kan inte införa att det ska kosta jättemycket i Sverige, då dör vår industri och det hjälper inte att man köper det från Tyskland eller Ryssland istället. Alla måste på något sätt få upp priset för koldioxidutsläpp.
Sammanfattningsvis är den uteblivna återvinningen av plast ett av de större dolda miljöproblemen i samhället. Majoriteten av den plast som samlas in för återvinning förbränns istället vilket orsakar stora koldioxidutsläpp. Det finns mycket som behöver förändras för att mängden plast som återvinns ska öka.
Först och främst krävs förstås att alla de plastförpackningar som idag slängs i soporna lämnas in till återvinningscentralerna, bland annat genom bättre källsortering, men även där finns mycket att göra. För att öka den mekaniska återvinningsgraden krävs enklare och ljusare produkter från företagens sida samt utvecklade sorteringsmetoder. Dessutom krävs ökade investeringar i kemisk återvinning och höjda priser på att släppa ut koldioxid så att återvunna plastförpackningar får bättre möjlighet att konkurrera med produkter av endast råolja.
I dagsläget ser det inte så ljust ut med hanteringen av plastavfall, men vi hoppas på att problemen tas på allvar och på att man i framtiden kommer samla in och återvinna mer. För möjligheterna till att göra det finns redan idag.
Linus Melin
Linn Magnusson
Elliot Ekström
Daniel Ros
Studenter vid Klara Teoretiska gymnasium, Postgatan, i Göteborg.
