Plötsligt händer det… Det har länge varit lugnt på tidningens debattsidor, men nu tar sig oppositionen ton och attackerar på bred front. I centrum står som så många gånger tidigare Aledemokraten Jan A Pressfeldt. För oss som följt den lokala debatten under ett par decennier är det en närmast absurd tanke att han och hans intressen nu försvaras av de rödgröna – de som han i nästan alla tider har kritiserat både fränt och minst sagt aggressivt. Tiderna förändras och även de djupaste ideologier ser ut att vara möjliga att rubba.
Nu handlar det om jäv. Ett förfarande som politiken själva delvis styr. Jäv borde uppenbart vara mer självklart och inte lämna utrymme för ett allmänt tyckande. Antingen så är du jäv eller så är du det inte. Det ska inte vara något som diskuteras, utan lagen ska vara tydlig. Å andra sidan, skulle du missa att anmäla jäv kan konsekvenserna bli riktigt dyra varför det knappast är något man chansar med. I det aktuella ärendet är det mest en principfråga. Det var under en diskussionspunkt kring Skönningared som vice ordförande, Tyrone Hansson (FiA), ställde frågan till Jan A Pressfeldt om huruvida han var jävig. Han ansåg sig inte vara det och satt därför kvar. Diskussions- eller beslutsärende ska tydligen då vara av avgörande betydelse. För mig handlar jäv om förtroende, trovärdighet och det orimliga i att som förtroendevald kunna företräda sina privata intressen. Om det är en öppen diskussion eller ett beslut spelar ingen roll anser jag. Om du kan påverka ärendet eller diskussionen kring ett ämne där du är sakägare så ska du icke närvara.
Jag tror inte att det är någon större skada skedd i det aktuella ärendet i Samhällsbyggnadsnämnden, men det är principen och förtroendet för hur frågor hanteras som skadas. Hade jag varit Jan A Pressfeldt så hade jag sprungit ut ur rummet så fort jag hörde ordet Skönningared. Det är en så onödig fadäs att sitta kvar när ens eget största intresse ska diskuteras. Nu går många fina stilpoäng förlorade.
Däremot har han rätt i sak, att diskutera planprogram för ett område som redan till stora delar är bebyggt känns närmast fånigt. Det känns som att man vaknar i elfte timmen och kom på att man glömt något. Så verkar det i och för sig vara. Kapaciteten i det nya VA- och avloppssystemet i Älvängen klarar inte av belastningen. Med ett planprogram för Skönningared baserat på en omfattande byggnation så hade kanske dimensioneringen sett annorlunda ut, men det är så dags nu. Tanken med en bättre planering är att kunna sia om just kraven på infrastruktur. Det verkar aningen konstruerat att börja utreda och planera för ett område som till stora delar redan är byggt.
