En valrörelse är alltid intressant att följa – nästa år är det dags igen. Jag vill ändå hävda att den redan har smygstartat. De politiska utspelen avlöser nu varandra och tonen på tidningens debattsida har också höjts. Jag tolkar det som en rekordtidig start att fånga väljarnas intresse.
Om vi bara tittar på de stora frågorna, till exempel budgeten för 2018 är det dock nyansskillnader mellan blocken. Av de dryga 1,6 miljarderna är partierna rörande överens om hur minst 95% av pengarna ska fördelas. Alliansen föreslår ett antal satsningar, det mesta finansierat genom de extra pengar som staten bistår tillväxtkommunerna med. Prognosen talar om cirka 20 miljoner extra till Ale för 2018. Majoriteten valde att bara räkna med hälften av dessa pengar i budgeten, alliansen kände sig mer säkra och fördelade 86% på olika satsningar. I det stora hela finns det ändå en bred politisk uppfattning om hur kommunen ska hantera framtiden. Båda blocken verkar vara överens om att det stundar goda tider om tillväxten hanteras rätt. Det kostar dock att växa och de riktigt vida spenderbyxorna kan inte dras på förrän skolor och förskolor är på plats.
4% av tillgängliga medel avsätts nästa år för att klara de kommande årens investeringsbehov. Det är mycket pengar och skulle ha kunnat vara en stridsfråga, men enigheten mellan blocken är total. Sannolikt är denna samklang i de stora frågorna hela Ale till gagn. Inte minst måste det vara förtroendegivande för de exploatörer som redan är på plats och även för de som nyfiket på avstånd studerar möjligheterna i Götaälvdalen.
Enigheten blir ändå spännande att följa. Ett valår är ändå ett valår och makten hägrar för alla som engagerar sig politiskt. Det är bara var fjärde år som det ges möjlighet att förändra spelplanen och för att vinna väljarnas förtroende krävs att partierna hittar ett antal profilfrågor. I en enig grå massa är det ingen som ser dig. Du måste sticka ut och det är detta som jag tror kommer att starta lite tidigare i nästa års valrörelse. Vissa har redan inlett den.
Framtid i Ale valde till exempel att lämna skolöverenskommelsen och därmed också budgetarbetet med allianspartierna. Det är uppenbart att partiet vill särskilja sig och det är inte gjort i en handvändning i en kommun där de flesta är överens om det mesta.
Centerpartiet har försökt skapa uppmärksamhet kring tillagningsköken. En säkert noga utvald profilfråga.
Socialdemokraterna försöker koppla greppet om trygghetsfrågan – ett ämne bredare än något annat – men också en fråga som engagerar många.
Aledemokraterna som chockade många med att byta sida efter förra valet har ännu inte svarat på om partiet tänker gå till val igen. Det blir som sagt, all enighet till trots, spännande att följa valrörelsen som måhända redan har börjat.
