Otryggheten vid pendelstationerna måste åtgärdas. Det lär knappast bli bättre av att en 17-årig skepplandabo knivskars natten till lördag på perrongen i Älvängen. Bilder från övervakningskameror leder förhoppningsvis till att gärningsmännen kan ställas till svars. Det är en trygghet i sig, men långt ifrån det vi eftersträvar. I ett tryggt samhälle behövs inga kameror, men tyvärr har övervakningen på allmänna platser blivit ett nödvädigt ont. Det ska däremot inte hindra oss från att bearbeta roten till det onda. För mig är det en gåta att vi accepterar att de destruktiva krafterna ska bestämma hur länge till exempel vänthallen i Älvängens resecentrum ska vara öppen. Västtrafik låser nu dörrarna på helgerna. Med andra ord fick vi ett låst resecentrum för skattekronorna. Det känns som att vara blåst på konfekten. Skadegörelse och ett otrevligt tillhåll används som argument för de förändrade rutinerna. Det är i sig helt oacceptabelt, men det är minst lika oacceptabelt att samhället anpassar sin service efter ett fåtal huliganer.
Jag oroas över den här utvecklingen. Det finns en passivitet och en handlingsförlamning som kan vara början till en verklighet vi absolut inte vill leva i, men som vi själva är med och skapar. Vi tar inte i det verkliga problemet. Vi låser dörrarna för att skydda vår egendom, men både vi och problemen blir kvar på utsidan. Jag ogillar att höra ständiga kommentarer om att man inte känner sig trygg. I den senaste ungdomsenkäten, LUPP, uttryckte många ungdomar otrygghet och inte sällan nämns just pendelstationerna. Det här kan ingalunda vara en överraskning. Fenomenet finns i nästan alla kommuner med pendeltåg. Därför borde Ale satsa allt på att bli den första kommunen som tar problemet på allvar. Ale ska vara en trygg station. Hur? Det finns nog ingen universal lösning, men fysisk närvaro måste stå högt upp på dagordningen åtminstone i ett inledande skede. Vi måste med egna ögon se problemen, kartlägga behoven av åtgärder och sedan konsekvent följa planen för att återställa tryggheten. I Ale har kommunen under många år jobbat framgångsrikt tillsammans med skola, socialtjänst, polis och fritid i ett samverkansprojekt kallat SSPF. Syftet har varit att fånga upp individer på glid i ett så tidigt skede som möjligt. Jag skulle vilja att en liknande satsning genomfördes för ett tryggare Ale. Trygghetsvärdar på pendeltågen under sena kvällar och helger är ett bra initiativ, men det måste utökas. Dessutom måste ambitionen vara att satsningen på sikt ska eliminera problemen. Att till exempel Älvängens resecentrum har blivit ett tillhåll tror jag knappast beror på att det är en mysig plats att hänga på. Jag tror snarare att i brist på annat har det blivit naturligt att bli kvar där. En kreativ dialog skulle kanske kunna lösa det problemet.
