Demografin utmanar. Aldrig tidigare har så många äldre och barn som ska finansieras av det gemensamma systemet varit så många – och det är ändå bara början. Förhållandet mellan antalet förvärvsarbetare å ena sidan och pensionärer samt barn å den andra har aldrig varit större. Befolkningen ökar i rask takt. 1969 passerade Sverige åtta miljoner, men det skulle ta hela 35 år innan landet nådde nio miljoner. Däremot gick det fortare till tio miljoner som passerades redan 2017. När vi skriver 2020 kommer antalet svenska medborgare att vara över 10,3 miljoner. Det går undan och att antalet äldre växer är ett tecken på en god folkhälsa och något vi ska glädjas över. Men inte nog med att antalet 80-plusare blir fler, det blir också barnen. Båda grupperingarna är kostnadsdrivande i en välfärdsstat. Dessutom har vi gruppen nya svenskar som starkt har bidragit till den ökade befolkningsmängden. Människor på flykt från världens katastrofer har från 2015 varit fler än någon kunnat förutse i de värsta av kalkyler.
Denna demografiska utveckling utmanar med andra ord på riktigt allvar. Eftersom skattehöjning anses som svordom och omnämns mycket sparsamt, för att inte säga aldrig, finns det bara ett sätt att möta problematiken. Effektivisering. Delar av resurserna kan förvisso omfördelas, då allt en kommun ägnar sig åt inte är så kallad kärnverksamhet. Det kommer vi sannolikt att få vänja oss vid de kommande åren. Service som vi tidigare tagit för givet att kommunen ska leverera kommer att få stå tillbaka.
För Ale och Lilla Edets del tvingas politikerna dessutom ta ställning till ytterligare förslag om resursfördelning. Grundskolan i båda kommunerna kräver mer pengar om nivån på verksamheten ska kunna säkerställas. Lärarförbundets skolrankning av landets kommuner placerade Ale på en pinsam plats 281 och Lilla Edet landade på plats 269.
Det är en föga smickrande läsning. Samtidigt kan man konstatera att vi ändå betalar våra lärare bra. Lärarlönerna i Lilla Edet tillhör de 20 bästa och i Ale landar lönekuverten på 63:e plats av landets 290 kommuner. Således finns det ingen direkt koppling mellan höga löner och prestation. Tidigare har det från lärarfackens sida varit ett stående mantra att påpeka de låga lönerna som en förklaring till svaga skolresultat. Nu är det istället lärartätheten som lyfts fram. Det finns det också skäl att göra. Ale har sämst lärartäthet i landet. Det är självfallet allvarligt, men det finns som sagt mycket att titta på och många slutsatser att dra och att kombinera höga löner med hög lärartäthet känns det inte som att varken Ale eller Lilla Edet har råd med.
Samtidigt som skolan kräver mer resurser och antalet äldre blir fler har också kommunerna i uppdrag att slussa in nya svenskar i samhället. Det handlar både om att lösa bostad, i många fall utbildning och sedan stöd i jakten på en egen försörjning. Denna viktiga uppgift blir nu angelägen att lösa då demografin kräver att vi blir fler som betalar in till den gemensamma kassan. I detta skede måste vi också våga prata om den framtida migrationspolitiken utan att bli kallade främlingsfientliga.
