Ales samhällsplanerare Göran Sewring höll ett anförande för morgonpigga företagare i fredags. Jag fastnade för resonemanget kring pendlarna. De är som bekant många i en kranskommun som Ale. 11 000 pendlar ut från kommunen samtidigt som blott 3 300 pendlar in.
Enligt Sewrings redovisning delar de olika grupperingarna inte åsikt om kollektivtrafiken. Många av de 69% som väljer bilen gör det med hänvisning till kostnaden för periodkortet. Några nämner också bristen på pendelparkeringar, att det helt enkelt är smidigare att ta bilen. Det sistnämnda argumentet är naturligtvis helt beroende på var i till exempel Göteborg arbetsplatsen ligger. Alltför många byten gör resan med kollektivtrafiken både omständig och tidsödande. Det kan jag ha viss respekt för. Priset däremot måste vi nog räkna på.
Ett periodkort för Ale-Göteborg, två zoner, kostar 1260 kr i månaden. Har man inte fri parkering utanför jobbet kostar bara p-avgifterna lika mycket som tågbiljetten. Att köra bilen innebär dessutom en värdeminskning som inte är helt obetydlig. Tillkommer gör också bränsle alternativt el, fordonsskatt och trängselavgift. Detta summerat gör Alependeln inte bara prisvärd, utan rent utav snuskigt billig.
Ändå väljer en klar majoritet bilen, alla kostnader till trots. Här har samhällsplanerarna definitivt en hård nöt att knäcka. Pengar har alltid varit en morot för människan och det borde gå att påvisa tydliga ekonomiska fördelar med att välja tåget, men helt uppenbart har pedagogiken inte övertygat alla potentiella mottagare än.
Att det skulle vara dyrt att pendla med tåg är helt enkelt inte sant. Däremot underlättar det vardagen betydligt om du ska lämna och hämta barn på förskolan i anslutning till jobbet. Du blir mindre tidskänslig och är det dessutom trångt på pendelparkeringen kan jakten på en ledig ruta föranleda en mindre hjärnblödning. Ja, då kanske det faktiskt är värt att betala lite mer för att få stressa ner i en bilkö in till Göteborg…
Kontentan är ändå att när mer än två tredjedelar av utpendlarna väljer bilen finns det saker att fundera på. Det borde gå att vända på steken. Att två tredjedelar väljer kollektivtrafiken istället.
Ett steg på vägen är att öka kapaciteten så fler tåg passar fler, därför är förlängningen av befintligt stickspår i Älvängen ett positivt initiativ. Lägger vi till Västlänken som kommer att underlätta tågpendlingen till fler platser i Göteborg förstärks argumenten att välja tåget.
