Jag tror de flesta av oss minns studenten. Utspringet, den sista festen med vännerna från en lång studietid och förväntningarna på vad som komma skulle. Frågan är om förra årets, och även årets studenter, får samma starka minnesbilder? Jag tvivlar. Det mesta har handlat om restriktioner och om hur festen kan begränsas. Sorgligt, men nödvändigt.
Sjung om studentens lyckliga dagar. En melodi som alla har starka minnen från. Studenten är en milstolpe i livet och jag lider verkligen med alla de ungdomar som nu tvingats fira i begränsad frihet. Det är naturligtvis inte mycket att diskutera. Sverige befinner sig fortfarande mitt i en pandemi och det effektivaste motståndet för att stoppa smittspridningen är att hålla avstånd. Fast jag vill ändå visa mitt medlidande för de som har längtat efter att få stå på lastbilsflaket, krama klasskamraterna en sista gång och skåla i skumpa i tidig morgonstund. Det är så orättvist att de inte får uppleva en klassisk student och de ska hyllas för att de gör sitt bästa med att fira respektfullt gentemot sina medmänniskor. Det är inget lätt uppdrag när hela kroppen säger ”jag är fri och det ska vi fira”.
Frågan om förra årets, och även årets studenter, får samma starka minnesbilder som vi andra? Jag tvivlar. Det mesta har trots allt handlat om restriktioner och om hur själva festen kan begränsas. Det är sorgligt, men absolut nödvändigt.
Sedan kanske det ändå inte är helt fel att studentfirandet hittar nya former. Allt var ju inte bättre förr. Jag minns själv hur kostymen redan hade gräsfläckar innan klockan passerat åtta på studentmorgonen. På den tiden samlades flygfärdiga studenter vid Bohus Fästning för en så kallad champagnefrukost. Så mycket till frukost var det väl inte, bara i flytande form, om jag minns rätt… Det var ändå ristat i sten att det var så studentdagen skulle inledas. Alla föregångare hade gjort samma sak. Nästa generation studenter kan notera att sina föregångare firat betydligt lugnare och kommer kanske inte reflektera över att det berodde på pandemin. Studenten kommer möjligen att bli en mer balanserad högtid framöver, vem vet?
I år är det 72 studenter som lämnar Yrkesgymnasiet i Ale. Det är långt ifrån när Ale gymnasium var som störst och över 300 studenter sprang ut och satte färg på hela kommunen med fantasifulla fordon och studentflak. I nästa veckas tidning kommer ni att få träffa fyra killar vars student är särskilt beundransvärd. Deras öde gav dem inte den lättaste resan, men vägvalet de gjorde har banat väg för framtiden. Från krig och en dramatisk flykt till skola, nyvunnen hemkänsla och stolta skattebetalare i Sverige.
