Ale kommun fick flera viktiga besked i veckan som gick. Skolinspektionens rapport efter att ha granskat Ales utbildningsverksamhet under fjolåret gav lugnande besked. Det blir inga svarta rubriker denna gång. Det finns fortfarande saker att förbättra, men nu säger Skolinspektionen att förutsättningarna att åstadkomma ett bättre resultat i Ales skolor är kraftigt förbättrade. Med andra ord är man på rätt väg.
Näringslivsklimatet har varit en annan bekymmersam stötesten. I vår kommer Svenskt Näringslivs nästa ranking över klimatet i landets kommuner. En jämförelsesiffra och placering som bara har blivit sämre de senaste åren. Nu har kurvan vänt och resultaten pekar brant uppåt. Det ska bli intressant att se hur långt det räcker. Min känsla är att näringslivsarbete har blivit ett populärt ämne att fokusera på för många av landets kommuner, således kan det vara fler som redovisar ett mer positivt resultat. Att främja företagande och entreprenörskap ligger i tiden och kreativt tänkande ses som lösningen på framtidens alla problem. Konkurrensen om att vara Sveriges mest företagsvänliga kommun kommer att öka stadigt, men det är kul att Ale återigen verkar ha återfått förtroendet hos företagarna och vice versa. Inrättandet av ett näringslivsråd med inflytelserika företagare från samtliga kommundelar var tveklöst ett viktigt taktiskt drag. Under ett antal träffar fick kritiken hagla, det var högt i tak, och kommunledningen fick svälja mycket. Till sist var all prestige borta och bara framtiden stod på dagordningen. Hur vill vi att näringslivsarbetet ska fungera i Ale? Hur ser de ömsesidiga intressena ut? Vad har vi för glädje av varandra?
I höstas kunde uppdraget för näringslivsrådet presenteras och i grova drag handlar det om att vara en röst för företagare in i kommunen, men också ut från kommunen. Att gemensamt verka för att utveckla kommunen, tycka till i planeringsfasen och tidigt ge respons i företagsanknutna frågor. Företagarnas dialog med den yttersta kommunledningen och de två kommunalråden har definitivt utvecklats under näringslivsrådets tid, vilket inte är så konstigt. I regel blir alla relationer bättre när man lär känna varandra.
En helt annan fråga. Var är aleborna? Inte på lokal-
idrotten i alla fall. Jag tycker det är beklämmande att bara 162 personer bevittnade förra veckans bandymatch i Ale Arena. Surte BK är på väg upp i bandyallsvenskan, intresset från aleborna är noll. Ale IBF:s innebandy-
damer bjuder alltid på fart och fläkt, ligger fyra i division två, och har ytterst få supportrar på läktarna. Finns det inga nära och kära längre? Ale HF:s handbollsherrar i trean och Nödinge SK:s damer i division två kämpar tappert med att i regel alltid ge motstånd in på mållinjen. Inget av lagen toppar sina tabeller, men idrott handlar minst lika mycket om kampen för att vinna som segern i sig. Jag ser nästan all publik lagsport i Ale och jag vill bara säga att det är min främsta fördel med jobbet, så även om jag sitter ensam på läktaren så ska ni veta att jag gillar det. Tycker bara väldigt synd om alla er som missar så mycket. Vad som erbjuds de kommande dagarna hittar ni på sportsidorna i denna tidning. Hoppas vi ses!
