Många unga tjejer i Ale mår psykiskt dåligt och det är ingen nyhet. Resultatet av undersökningen Lupp (lokal uppföljning av ungdomspolitiken) 2010 bekräftar det man redan visste.
Ale kommun blundar inte för ungdomsproblem, tvärtom försöker man med olika medel att reda ut vad som gått snett.
I onsdags hölls en demokratidag i Bohushallen där ledande politiker och ungdomar från olika organisationer träffades för att diskutera de mest oroväckande resultaten. I blandade grupper, som utgick från bostadsort, försökte man komma fram till vad problemen innebär, varför de existerar och vilka lösningar som finns att tillämpa.En av dessa punkter berörde den ökade psykiska ohälsan bland unga tjejer. Under gruppernas redovisning blev jag både arg och ledsen över vad tjejerna berättade. De upplever en stor press på sig att vara duktiga i skolan, följa regler och se bra ut. Alla dessa krav och förväntningar gör dem stressade och osäkra.
Hur ska man då komma till rätta med problemet? Fler tjejgrupper föreslog några, men sedan kom man inte fram till så många fler lösningar. Jag har känslan av att man är helt fel ute.
Under redovisningen frågade jag mig varför ingen av killarna uttalade sig i frågan, inte minst för att visa sitt stöd. Det här är inget tjejproblem som bara existerar innanför fyra rosa väggar, det handlar om jämställdhet och för att kunna få till en förändring måste vi se det som ett allvarligt samhällsproblem som rör alla, inte minst killarna. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket ”girlpower” man inbillar sig kunna skapa i en tjejgrupp, problemet är djupare rotat än så. Det handlar först och främst om hur vi blir behandlade som barn, hur vi bemöts i skolan, på arbetsplatsen och vilken roll vi får i ett partnerförhållande.
Redan som barn lär vi oss att tjejer ska göra Barbie fin medan killarna tar på sig sin riddarutrustning. Är vi medvetna om vem vi kallar duktig och vem som är busig? Vem är söt och vem är tuff? Det handlar om att bli medveten om vilka attityder som finns och hur de påverkar människor från bardomen och ända upp i vuxen ålder. Att unga tjejer mår dåligt måste bli en uppgift för alla att försöka lösa. Ungdomarna måste få mer kunskap om jämställdhet och inspireras till att vilja engagera sig. Killarna ska kunna se att även de har något att vinna på att det. Istället för tjejgrupper skulle jag vilja föreslå jämställdhetsgrupper där man möts för att diskutera problemen tillsammans.
Det finns också en risk med att problematisera för mycket kring tjejers psykiska ohälsa. Jag säger som socionomen och föreläsaren Mia Börjesson: Det blir lätt en självuppfyllande profetia, där det ena föder det andra. Ju mer man får höra att man tillhör en grupp som mår dåligt, desto sämre upplever man sig må. Hon kommer och föreläser på Ale gymnasium den 8 november om hur föräldrar kan förbättra relationen med sina tonåringar. Tidigare under dagen ska hon även träffa alla tjejer i årskurs åtta för att prata med dem om välmående ur ett positivt perspektiv, där hon fokuserar på deras kompetens och styrkor istället för vad som får dem att må dåligt.
Min förhoppning är att vi snart ska slippa att hela tiden grupperas efter vårt kön, jag trodde faktiskt att man hade kommit lite längre.
