Ytterst lite känns positivt med coronavirusets intåg i världen, men kryper man ner på individnivå går det att skönja vissa ljusglimtar. En del har upptäckt att det går att jobba hemifrån, att digitala möten över skärm sparar både tid och pengar samt att promenera är avkopplande. Vår nya vana att tvätta händerna oftare än vanligt gjorde att den klassiska influensan blev kortvarig, vilket tyder på att vi lärt mycket om god hygien. Det finns ljusglimtar i coronamörkret.
För oss på lokaltidningen har arbetsbördan minskat radikalt. Vi är vana vid att bevaka möten, arrangemang och inte minst den lokala idrotten. När allt ligger nere avslutas våra arbetsdagar tidigare än normalt, men jag har svårt att se det som en ljusglimt. Jag inser nu hur stor del av tidningens innehåll som faktiskt utgörs av reportage från vårmarknader och andra föreningsarrangemang. Det känns tomt när dessa uteblir och särskilt när man känner till orsaken. På samma gång försvinner också en betydande del av tidningens intäkter. Det är på sikt än mer allvarligt, då annonsintäkterna är helt avgörande för tidningen som helhet. Nu väljer vi att se virussmittan som en tillfällighet, en isolerad händelse som vi bara ska ta oss igenom. Livet efter corona är förhoppningsvis fyllt av möjligheter.
Mitt i den massmediala hysterin kring coronaviruset står en före detta alebo. Thomas Lindén är statschefsläkare och avdelningschef på Socialstyrelsen. Han är av naturliga skäl en av de personer som samhället nu lyssnar särskilt noga på. I veckans tidning ger han en tydlig bild av utmaningarna som vi alla står inför, ändå tycker jag att det mest intressanta var att han som barn lekte i konstnären Ivar Arosenius ödehus. Kanske börjar jag tröttna på all coronainformation?
Nja, jag noterade också att han signalerade att juli och augusti sannolikt kommer att bli mer normala än vad mars och april har blivit. Det var ett besked som gav ett ljus i mörkret, men hur lång resan är till livet när vi fritt reser över gränserna igen är det fortfarande ingen som vågar uttala sig om. Det som trots allt skänker ljus över tillvaron är alla de frivilliginsatser som har växt fram i spåret av pandemin. I veckans tidning publiceras en sida med kontaktuppgifter till alla de föreningar som erbjuder personer i riskgrupperna (70+) hjälp med att både handla och köra hem maten. Det skickar en tydlig signal om att tillsammans ska vi ta oss igenom detta. Klassiskt svenskt framgångsrikt lagarbete – med rena händer så klart.
