Handeln via nätet går som tåget. Allt fler paket distribueras av postföretagen som tror att trenden inte bara kommer att hålla i sig utan också öka lavinartat. Postens företrädare tror till och med att dagens stora köpcentrum kommer att få problem att klara konkurrensen. Det där tror jag inte ett ögonblick på. Att handla har alltid varit ett nöje för människan, en upplevelse. Att få klämma och känna på varan innan köpet görs är för många ett måste. Det kan vi fortfarande inte göra via nätet och jag hoppas inte känslor digitaliseras i framtiden heller…
Däremot finns det självklart ett antal produkter som är smidiga att köpa via nätet. Dessa kommer säkert att öka sin försäljning i framtiden, men att vårt köpbeteende skulle förändras så radikalt som Posten tror är knappast troligt. Ibland låter det som om forskarna tror att trädgårdsmöblerna kommer att komma i paket, att vi köper en ny båtmotor på nätet och fyller årets påskägg på dataskärmen. Jag skulle inte tro det! Visst sker det en förändring när det gäller våra köpvanor och nätet är enkelt, tillgängligt och bekvämt. Så revolutionerande är det däremot inte. Vi har länge kunnat beställa och få saker hemlevererade. Hur skulle annars Ellos kunna stoltsera på bröstet hos den allsvenska toppklubben Elfsborg? Postorder har idag blivit renodlad näthandel, men särskilt nytt är det inte.
Det är ju omöjligt att inte kommentera vandringen från Nödinge till Valencia, eller rättare sagt från Köpenhamn och söderut. I veckans tidning får ni läsa om den minst sagt utmanande promenaden som sträcker sig över nästan 300 mil. Att det överhuvudtaget är möjligt fascinerar mig mest. Det bevisar återigen att allt är möjligt och att det bara är våra mentala spärrar som hindrar oss. Med rätt tro, attityd och inställning blev utmaningen och den närmast omöjliga uppgiften att vandra till Valencia möjlig. För mig är det fortfarande en gåta att man kan gå så långt och hitta rätt väg, särskilt eftersom det många gånger måste saknas vägar när man till exempel ska korsa Pyreneerna… Sen undrar jag hur många par skor det går åt och hur man beräknar tiden? Hur fort går man egentligen? Har man dessutom ett par hundra mil i benen så måste det gå betydligt långsammare än i början? På ryggen bar de också 20 kilo packning. En maratonlöpare brukar förbereda sig ett år innan ett stort lopp. Ett maraton är på 4,2 mil. Paula och hennes pojkvän promenad var 70 gånger längre och så vitt jag vet tränade de inte en enda gång… Det kan jag i och för sig förstå att de lät bli. Imponerad är jag oavsett, men samtidigt övertygad om att långpromenader fått ett helt nytt ansikte för mig.
