Vårens ortsmöten har rullat igång. Först ut var Bohus. Fältassistent Elisabeth Persson och kommunpolis Daniel Hjerpe informerade om ungdomssituationen i allmänhet och Bohus i synnerhet. En otroligt nära och bra beskrivning som särskilt tonårsföräldrar hade mått bra av. Dessvärre lyste de även denna gång med sin frånvaro. Jag förstår att tiden inte alltid räcker till, men ortsmöten med detta innehåll borde ha en högre prioritet. Samtidigt är det för just de som inte kan närvara som lokaltidningen finns till. Jag har sprungit på ortsutvecklingsmöten i över 20 år och tycker fortfarande att det är vansinnigt kul. Särskilt roligt blir det naturligtvis när verklighetsnära personligheter som Elisabeth Persson är med.
Tänk att även jag minns henne som fritidsledare från åren på fritidsgården. Det är klart att hon vet vad hon pratar om och uttalar ”Bettan” en oro ska den tas på största allvar. För första gången under sina drygt 30 år i Ale kommun har hon nu vid tre tillfällen stött på ungdomar som är bostadslösa. Hon berättar det i ett allvarligt tonläge och jag hoppas att de politiker som fanns i salen hörde henne. Som bostadslös är missbruket nära. Med missbruk följer ofta kriminalitet och med det en ökad otrygghet för alla. Nu var inte allt som Elisabeth Persson och Daniel Hjerpe berättade negativt. I det stora hela upplever de ett tryggt Ale och ungdomarna är långt ifrån otrevliga. Däremot finns det ett missnöje över att inte ha någonstans att ta vägen. Med det avses platser att hänga på, utan att för den sakens skull behöva bli medlem i en förening och passa träningstider med mera. Det här är en ständigt återkommande fråga och vi är många som väntar på en politisk reaktion. Med en mötesplats menas inte kommunens lokaler som ska bokas i förväg, utan tillgängliga platser där det är okej att bara vara. Den tidigare fritidsgården i en modernare tappning som lämpligtvis skapas i dialog med ungdomarna själva.
Alebyggen berättar i veckans tidning om de utmaningar som det kommunala bostadsbolaget står inför med ett åldrande bestånd av lägenheter i behov av renovering och en stor efterfrågan på nya. Stora renoveringar i form av lednings- och stambyten ska finansieras och genomföras samtidigt som flera nya projekt ska startas upp. Skenande byggpriser på en överhettad marknad med resursbrist medför flera berättigade frågor om vem man egentligen bygger för? Vem i Alebyggens 4800 långa kö kommer ha råd att betala hyran om de nyproducerade lägenheterna ska byggas enligt nuvarande offerter? Den andra och kanske ännu viktigare frågan är om var våra bostadslösa ungdomar ska ta vägen?
