Restriktioner, rekommendationer och allmänna råd. Jag får nästan kväljningar när jag tänker på vad 2020 har bestått av. Avstånd och begränsad gemenskap.
Pricken över i blir ändå att vi inte ens får fira jul som traditionen lärt oss.
Även om vi inte vill och medvetet vägrar att minnas, lär år 2020 aldrig falla i glömska. Vissa har drabbats hårdare än andra, men faktum är nog att ingen av oss har kommit undan. Corona har berört och skakat om. Pandemin har påverkat såväl vardagen som yrkeslivet. En del har lidit stor ekonomisk skada, andra har påverkats fysisk och/eller psykiskt. Värst har det självklart varit för alla de som antingen insjuknat i covid-19 och fått bestående besvär, och minst lika jobbigt har det varit för de som mist en anhörig.
Mitt i det här kaoset har hjältarna i vården stått. De har inte bara tvingats jobba mycket, utan de har också tvingats göra det iklädda varm och otymplig skyddsutrustning. Sveriges vårdpersonal gick på knäna i våras. Belöningen väntade inte i höst. Det kom en andra våg, som om det onda ödet 2020 ville ge hela samhället en extra smäll på käften. För vad tänker jag. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Det är inte utan att man börjar ställa existentiella frågor.
Myndigheterna och regeringen har säkert gjort sitt bästa för att om leda oss genom krisen. Vissa råd har varit lätta och logiska, andra närmast korkade. Statsministern själv fastnade vid att ständigt uppmana oss att handla på nätet och undvika fysiska butiker. Vad han inte tänkte på var att paketen från näthandeln måste hämtas ut. Till köerna och kaoset vid paketutlämningen sträckte sig inte analysförmågan – således har rekommendationerna om att handla på nätet snarare skapat ytterligare en ökad risk för smittspridning. Snart stänger vi 2020 och det är inte utan att det känns lite skönt. Med vaccin på väg kan nästa år bara bli bättre.
Mitt i coronamörkret passar Ale kommun på att dela ut sina årliga kulturstipendier. Bra gjort. Det ger oss möjlighet att lyfta positiva förebilder och goda insatser. Just inom kulturområdet tror jag det är särskilt värdefullt. Det har inte varit ett publikt år. Inställda evenemang har tillhört vardagen och alla sociala föreningsaktiviteter har satts på paus.
Eldsjälen Ann Franzén, 72, lyfts fram och erhåller ett belöningsstipendium. Säg den förening hon inte har medverkat i… Personligen minns jag henne bäst som en suverän uppläsare när sagostunden begav sig på Älvängens bibliotek.
Robin Lillfors, 31, får Kultur- och fritidsnämndens arbetsstipendium för att kunna fortsätta spela in nyskriven musik. Robin som fått se flera konserter bli inställda under året. Kan ett stipendium komma mer lämpligt?
Slutligen fick Lennart Engström, 65, ett belöningsstipendium för sitt gedigna arbete med att samla bilder från gamla Nol. Han konstaterar att det har hänt en del med orten som en gång hade formen av centralort i Ale.
