Märkte ni att jag inte skrev partier? Det är högst personligt, men jag har de senaste valen kryssat personer. Det går inte att komma ifrån att det till sist är människor som ska ta besluten och jag tycker ibland att man luras av partibeteckningen. I min yrkesroll får jag möjligheten att träffa politiker från alla partier och det är ofta väldigt intressanta samtal. Det är personer som brinner för sina frågor och naturligtvis argumenterar skickligt, men det är också nästan lika ofta bra människor. Det är ytterst sällan jag träffat en aktiv politiker som jag direkt efter samtalet sagt till mig själv att ”det där var ett stolpskott”.
I veckan som gick träffade jag Veronica Palm som 25 år gammal hamnade i EU-parlamentet. En av de yngsta som någonsin suttit där. Hon representerade senare Socialdemokraterna i Sveriges riksdag 2002-2015 och nämndes som en av kandidaterna att efterträda partiledare Mona Sahlin när hon avgick 2010. Efter sin politiska karriär bestämde sig Veronica för att göra något helt annat. Hon blev författare, trots att hon knappt kunde stava. Inom kort kommer hennes fjärde bok. Möten med den här typen av människor kan aldrig bli fel.
Lika lite som jag behöver vara socialdemokrat, lika lite behöver jag vara moderat för att gilla den knappa timmen med riksdagsledamoten Ellen Juntti (M). Med finsk accent redogjorde hon för sin politiska karriär som till skillnad från Veronica Palms, startade tämligen sent. Ellen hann med 30 år i poliskåren innan politiken kallade. Rik på livserfarenheter har hon tagit sig an lagstiftningen istället för den konkreta brottsbekämpningen på fältet. Hon är inte blyg för att uttrycka sin åsikt även om det ofta är ovälkommet att som moderat rikta kritik mot självaste Fredrik Reinfeldt.
”Han gjorde mycket bra, men när det gäller migrationen och att alla skulle öppna sina hjärtan så hade han fel”. Kritiken handlar egentligen om Sveriges oförmåga att klara integrationen, att det har skapats 61 särskilt utsatta områden som vi nu måste försöka ta itu med.
Det var ord och inga visor när Ellen Juntti talade, men det är just då som det är intressant att lyssna på en politiker. Det betyder inte att man håller med. Ellen menar till exempel att det inte finns en enda gängkriminell som är uppväxt i ett hem utan våld. Jag tvivlar på att det verkligen är kartlagt, men jag förstår poängen.
Ju mer vi närmar oss valdagen blir också utspelen och uttrycken skarpare. Det gör politiken än mer intressant och det känns skönt att man inte har röstat än. Det finns så mycket mer att ta in.
