Vi behöver inte längre övertygas om vikten av att göra vårt bästa för att minimera klimatavtrycken. Nyhetsrapporteringen om hur jorden värms upp och förutsättningarna för ett gott liv försämras plågar oss mer eller mindre dagligen.
Ändå försöker vi göra vårt bästa. Det är i alla fall min bild. Vi sopsorterar i den mån det är möjligt, inte bara hemma utan också på jobbet. I skolan är det en självklar del i pedagogiken och nästa generation är redan överlägsen i kunskap om vad som är bra eller mindre bra för miljön.
Oavsett känner jag en otäck känsla av uppgivenhet inombords. Vi gör så mycket bra i Sverige, men vi är samtidigt en otroligt liten spelare i det stora sammanhanget.
Hjälper det verkligen att lilla Sverige konverterar våra bilar till eldrift? Hjälper det att vi väger vårt matsvinn och minimerar onödiga transporter? Sannolikt inte. Det är de stora aktörerna som måste agera och det är framför allt de befolkningstäta nationerna som behöver skapa nya rutiner.
Vi kan föregå som ett grönt exempel, men vi måste sprida vår kunskap bättre för att om möjligt bromsa den negativa utvecklingen.
I veckan träffade jag en representant från köket på Chalmers Tekniska högskola. Han berättade hur de har utvecklat ett program som ger svar på vilka klimatavtryck varje inköp gör. Om du köper spanska tomater får det följande konsekvenser och så vidare. Med den kunskapen borde vi egentligen förbjuda vissa varor. Det skulle inte vara tillåtet att sälja varor som har en alltför stor negativ påverkan.
Ja, jag fattar att det skulle kunna innebära kaffebrist på hyllorna. Kanske skulle det förmå oss att tänka till när det gäller transporter. Skulle det möjligen kunna förmå Chalmers allra klokaste huvuden att lösa gåtan med klimatneutrala transporter? Jag inser bara att vi måste göra mer än vad vi redan gör – och vi måste få fler nationer att haka på.
Det finns fortfarande länder i Europa som inte sopsorterar och återvinner i närheten av vad vi gör. Samtidigt är det svårt att rusa fram eftersom den grönare vägen ofta är förknippad med investeringar. Elbilar är dyra, solceller på taket likaså och hur mycket vi än önskar kan vi inte göra alla förändringar samtidigt.
Däremot borde staten gå i täten för den gröna omställningen. Satsningen på en utbyggd järnväg ska inte halta fram, den ska gå i en betydligt raskare takt. Kollektivtrafiken ska göras attraktiv och vara ett självklart förstaval för en klar majoritet av pendlarna.
Idag är det bara drygt 30% som väljer tåg före bil av Ales pendlare. Det håller inte. Vad hände med den gröna omställningen? Kollektivtrafiken är ett klimatsmart alternativ, men då måste den göras mer attraktiv med en tätare turlista alla tider på dygnet – och definitivt inte dyrare, inte ens för våra äldre.
