Den 31 maj 2023 kom Transportföretagen med en rapport som visar att bussbranschen behöver rekrytera 8 100 nya bussförare under de kommande tre åren – annars kommer det få konsekvenser för samhället. Bara i Västra Götalands län uppskattar man rekryteringsbehovet till knappt 1 500 förare.
– Det behövs fler bussförare. Sedan ska man inte sticka under stol med att yrket har blivit lite tuffare med åren. Det är mycket mer trafik nu och många fler som vill åka. Det är en helt annan infrastruktur idag, berättar Satu Koivukangas, gruppchef på Nobina.
Hon berättar att det finns flera anledningar till att det saknas förare. Bland annat att det finns fler aktörer som är i behov av förare, samtidigt som trafiken ökar.
– Sedan kanske en del faktiskt vill vara bussförare men som inte får arbetstiderna att klaffa, säger Satu Koivukangas.
Arbetstiderna är speciella och är anpassade utifrån när resenärerna är i rörelse. I Älvängen börjar många förare tidigt på morgonen, för att sedan vara lediga i några timmar, innan de går på eftermiddagspasset.
– Vi har en tanke i trafikområdet Göta älv, att man ska bo så nära sitt jobb som möjligt. Med tanke på bensinpriserna, miljöaspekten och att man ska kunna nyttja sin fritid, berättar Satu.
För att möta behovet som finns försöker Nobina nu rekrytera fler förare som kan tänka sig att arbeta halvtid i Älvängen och Lilla Edet. Företaget lockar med att bekosta utbildningen, som vanligtvis tar cirka tre månader och där busskörkortet ingår. Kravet för utbildningen är att man ska ha fyllt 21 år.
– Vi bekostar utbildningen för personer som bor i närheten. Just nu söker vi personal som kan jobba 50 procent på morgonen. Det är något som vi tror kan passa studenter, pensionärer eller andra som kanske bara vill jobba deltid, säger Satu.
Amanda Xu, har arbetat som busschaufför i sju år. För henne är både yrket och schemat perfekt.
– Jag bor här i närområdet så jag brukar hinna hem lite under dagen och kan exempelvis passa på att laga mat. Det bästa med jobbet är att jag träffar många människor varje dag och jag tycker fortfarande att det är jätteroligt att köra. Jag vill göra det här till jag går i pension, säger hon.
Både hon och Satu tycker att kontakten med resenärerna är det roligaste. Det är ett serviceyrke ut i fingerspetsarna. Kanske är det då som tuffast när de tvingas ställa in avgångar.
– Då kan jag tycka synd om resenärerna. Men det går tyvärr inte att hjälpa om väglaget är för riskabelt, säger Amanda.
– Det kan kännas väldigt jobbigt när vi ställer in trafik på vintern när vi inte kan garantera säkerheten. Det blir jobbigt eftersom att vi vet att resenärerna kanske inte har något annat sätt att ta sig till jobbet på. Men vi vill heller inte ha på vårt samvete att någon har blivit illa skadad eller i värsta fall dött. Det hade varit betydligt värre, säger Satu.
