Kylan är påtaglig och mörkret smyger sig på oroväckande tidigt. Hösten har kommit till Lilla Edet och väktaren Jonas Karlsson betar av gata efter gata i centrum. Han har precis påbörjat kvällens pass.
– Det är väldigt lugnt idag, inte så mycket folk ute på gatorna, säger Jonas Karlsson, väktare på iPatrol.
Lokaltidningen har fått äran att följa med den 21-årige väktaren under ett kvällspass. Vi driver runt i Lilla Edets centrum och gång på gång vinkar förbipasserande till Jonas. Han har på kort tid skaffat sig ett otroligt brett kontaktnät här.
– Jag har arbetat som väktare här i lite mer än ett år, och det handlar väldigt mycket om relationer. Många av människorna på stan har jag nästan blivit kompis med, samtidigt måste jag givetvis vara hård och visa vart gränsen går om det händer någonting, säger Jonas Karlsson.
Till skillnad från många andra väktare så arbetar Jonas förebyggande där han genom social kontakt, relationer och närvaro försöker föregå eventuella brott.
– Jag försöker bygga kontakter med ungdomarna. Om en kille exempelvis har det väldigt jobbigt i skolan och istället är ute och ställer till med problem – så kan jag lägga lite mer tid på honom. Det kan vara allt ifrån att jag spelar biljard med honom en kvart om dagen eller får in honom i någon annan gemenskap. Det är bättre än att ungdomen är ute och har sönder saker och det är något som vi faktiskt har lyckats väldigt bra med, säger Jonas.
Han menar att den goda kontakten med ungdomarna, på flera sätt resulterat i att tryggheten på området har ökat.
– Det är nog ungdomarna som hjälper oss mest. Utan deras tips hade vi inte alls haft lika bra koll på allt som händer. Vi (iPatrol) har ett konto på Snapchat där ungdomarna hör av sig när de uppmärksammat något. De kan tipsa om ett inbrott eller att någon stör ordningen. De är grymma! Ungdomarna är en stor bidragande orsak till att det har blivit tryggare uppe i Lilla Edet, berättar Jonas.
Se tv-inslaget med Jonas nedan:
Vi stannar till med bilen utanför en mataffär. Det är rusningstid för veckohandling och utanför entrén står två, noterbart påverkade och smått aggressiva, personer. När Jonas kliver ut ur bilen skiner de dock upp i ett leende, det märks att de har en god relation till den unge väktaren.
– Han har räddat livet på mig en gång, berättar en av personerna och pekar på Jonas.
Jonas förklarar att det var efter att mannen tagit en överdos, som han var på plats och fick liv i honom igen. Därefter tar ett 20 minuter långt snack vid, där allvarlig ton blandas med gliringar och flertalet skratt. Så småningom kommer personerna överens om att åka hem istället och ta kvällen.
– Vi behandlar missbrukare som är ute på gatorna och kanske beter sig aggressivt, på samma sätt som vi behandlar ungdomarna. Vi gör ingen skillnad på folk. Jag kan lägga en timme på honom eller henne och under den timmen kanske han eller hon tröttnar och väljer att åka hem istället. Typ som nu, berättar Jonas när vi återigen hoppar in i bilen.
Jag blir nyfiken, vad har du egentligen för befogenheter som väktare?
– En väktare har väl i stort sett samma befogenheter som en privatperson, fast vi har mer skydd, som handfängsel och batong. Man kan säga att vi väktare utnyttjar alla privatpersoners lagstöd till max. Vi pluggar helt enkelt på vad man som individ har för lagstöd.
Ett exempel på ett sådant lagstöd är det juridiska begreppet envarsgripande, som syftar till alla människors rätt att gripa en person som begått ett brott som kan ge fängelse på straffskalan.
– Så alla bötesbrott… de kan vi egentligen inte göra någonting åt. Men vissa grejer kan ge både fängelse och böter, så det gäller att man har koll på allt sådant, berättar han.
Hur är läget i Lilla Edet idag?
– Tidigare hade vi jättestora problem med skadegörelse. Nu är skadegörelsen låg, nu är det istället mer problem med narkotika och missbruk, säger han.
Samtidigt rör det sig inte om så många individer. Jonas menar att han och kollegorna har relativt bra koll på vilka det är som rör sig i kretsarna kopplade till narkotika, samt vilka ungdomar som för tillfället har en tendens att ställa till problem.
– Just nu kanske det är ett tiotal ungdomar som vi har lite extra koll på och ungefär lika många andra personer när det kommer till narkotikarelaterade problem, säger han.
På jobbet möter Jonas många människor som inte mår bra. Ibland går det så långt att de försöker ta sitt liv. Det är en tung del av yrket.
– Det har blivit många gånger nu, upp emot 20 tillfällen. Det har hänt flera gånger att folk stått på en bro och tänkt hoppa och jag är den enda på plats. Då har jag fått kontakta polisen, pratat med personen och försökt fördriva tiden. Lyckligtvis har alla jag fått reda på klarat sig.
Det är svårt att greppa hur en så ung väktare kan vara så mogen och hårdhudad. Men så har han också alltid drömt om att bli polis och arbeta med att hjälpa människor. Det drömmer han fortfarande om och arbetet som väktare för iPatrol är en bra, lärorik, bit på vägen.
Se tv-inslaget med Jonas nedan:
