För drygt fem år sedan kom Qadir Akbari till Sverige från Afghanistan. Det var en tuff första tid i ett helt nytt land. Han kunde inte språket och spenderade mesta av sin tid på sitt rum.
– Det har varit upp och ner. Jag kunde inte göra mig förstådd. Språk är frihet och utan det känns det som att man sitter i fängelse, berättar han.
Men nu bemästrar han språket mer än väl och tids nog började han engagera sig för ungdomarna i kommunen. Han kom i kontakt med Thomas Berggren på Vakna och där startade resan.
– Han är min största idol. Det han har gjort för ungdomarna här i kommunen är fantastiskt. Han satt aldrig bakom ett skrivbord utan var alltid ute och syntes. Det är viktigt. Jag har mycket att tacka honom. Han har alltid funnits där för mig och stöttat mig, säger Qadir.
Han ligger bakom Vaknaloppet, är engagerad i Ung kraft och hjälper ensamkommande att lära sig språket och komma in i samhället.
– Jag försöker stötta dem så gott som möjligt, lära dem språket och regler. En bra grund att stå på, helt enkelt, säger Qadir.
Utöver sitt stora engagemang arbetar han på Ica och studerar omvårdnad.
Hur hinner du med allt?
– Man hinner om man vill. Det gäller bara att planera sin tid och jag tycker att det är så otroligt kul.
Och för två år sedan var han en av fyra från Ale som fick åka på en entreprenörsresa till Botswana.
– Det var fantastiskt roligt. Jag fick lära mig att planera och lösa olika situationer. Det var otroligt givande, berättar han.
Nu belönas han alltså för sitt stora engagemang med ett stipendium på 5 000 kronor från Ale kommun.
– Det värmer i hjärtat. Ett kvitto på att jag gör något för att hjälpa andra människor. Jag hade ingen aning om att jag skulle få de här stipendiet. Jag blev väldigt glad när de ringde, förklarar Qadir.
Vad ska du göra med pengarna?
– Oj, det har jag inte hunnit tänka på än men jag vill starta en ny fotbollsturnering.
Slutligen, vad drömmer du om?
– Att hjälpa till ännu mer och se till att jag faktiskt gör skillnad för människor som har det tufft.
Motiveringen lyder: ”I kraft av sina gärningar där inget verkar omöjligt, sätter Qadir ett kreativt finger på vårt behov av nya impulser och insikter utanför det vi känner som typiskt svenskt och invant.”
