Nästan varje år sedan 1997 har Kristdemokraterna i Ale delat ut Vitsippspriset. Det tilldelas en person eller organisation som utfört en extraordinär och osjälvisk handling. Allmänheten nominerar kandidater som en jury utvärderar. Årets val blev inte helt oväntat en av Sveriges mest omskrivna plåtslagare, Hugo Salming, från Älvängen.
För att förstå valet får vi backa bandet till den 12 februari i år. Det var då branden som fick förödande konsekvenser för Lisebergs miljardsatsning på vattenparken Oceana bröt ut. Den exakta brandorsaken har inte kommunicerats ännu, men förloppet kunde vi följa live på nätet. Strax innan de stora ”explosionerna” hade ett visst drama utspelat sig.
– Jag var ledande montör för plåtslageriarbetena på Oceana. Vi på Pogab har varit på plats och hjälpt NCC med löpande uppdrag under de två senaste åren. I min roll handlar mycket om kommunikation. Jag satt i ett avstämningsmöte med två projektledare och plötsligt upptäcker vi att det har börjat brinna i ena änden på bygget. Det kom från ingenstans. Alla börjar ringa och snabbt inser jag att två av mina killar är sex meter ovan jord och jobbar. En av dem tyckte att det rykte en del när jag ringde, så de var på väg att försöka ta sig ner. Jag kommer inte ihåg att jag tänkte något särskilt, utan det var instinktivt och jag visste att det stod en lift i närheten. Jag sprang några hundra meter, tog med mig liften, körde sedan upp och hämtade ner dem. Det var helt odramatiskt just då, men när vi samlades på uppsamlingsplatsen och den första riktiga brandexplosionen kom… Ja, då fattade vi att det hade inte varit hälsosamt att vara kvar, säger Hugo Salming.
En stor sorg
Det är tveklöst en berättelse som skakar om, men huvudpersonen själv har gått vidare även om det finns en stor sorg över att vattenparken inte blir invigd till sommaren.
– Det är tungt att vi har lagt så mycket tid och energi på något som ingen kommer att få se. Jag var väldigt lågmotiverad första månaden, förklarar Hugo och tillägger:
– Vår chef såg till att vi som var på Oceana har hängt ihop efteråt och jobbat tillsammans. Vi har mest utfört fina plåtslageriarbeten, där vi inte har behövt tänka så mycket. Det har varit bra.
Trots att Hugo bara är 26 år kan han se tillbaka på över tio år som hantverkare. Att bli plåtslagare var inte självklart.
– När jag började gymnasiet hade jag inte en aning om vad jag ville bli. Därför valde jag Bräckegymnasiet i Göteborg, där fick man nämligen chansen att testa sju olika yrken. Jag provade alla och upptäckte att plåtslageri var svårast. Jag gillar utmaningar och ville välja ett yrke som jag inte riskerar att tröttna på. Om jag får välja ett uppdrag vill jag ha det som är svårast att lösa. Det mest jobbiga och bråkiga, säger Hugo med ett leende.
Både hantverkare och konstnär
Det är inget snack om att han har hittat rätt. Han trivs och gillar sitt hantverk, men oroar sig över att allt färre ungdomar söker sig till plåtslagaryrket.
– Min chef (Mathias Mattsson) gör verkligen allt för att attrahera fler och få hela samhället att förstå behovet. Jag tycker att det roligaste är att vi tillverkar allt från grunden och det ska inte bara bli snyggt, utan det ska också vara funktionellt. Det är häftigt att du som plåtslagare ofta är både hantverkare och konstnär.
Sune Rydén och Claes-Anders Bengtsson från Kristdemokraterna i Ale läste upp sin motivering, överlämnade blomma, diplom och bjöd på tårta när årets Vitsippspris delades ut.
– Din insats var både modig och avgörande, men framför allt var det osjälviskt då du själv utsatte dig för en stor fara, sa Claes-Anders Bengtsson.
– Det är kul när andra tycker att man gjort något bra och det var en väldigt fin motivering som jag naturligtvis är stolt över, men för mig var allt så självklart, menade Hugo Salming.
