Han varvar arbetet inom skolan med kvällar på Forsvallen, där han med ett djupt engagemang för SBTK fixar och donar kring damlagets arrangemang. Men Håkan Enyck har även ett annat uppdrag. Han är sedan 15 år tillbaka funktionär på Åby travet och beskriver uppdraget som något som med jämna mellanrum förgyller hans vardag.
– Det här mitt lufthål. Här kan jag släppa allting och tänka på annat, berättar han.
Lokaltidningen tog rygg på Håkan under en kväll på den klassiska travbanan, för att få en inblick i Håkans lufthål. Vi tar oss in via bakvägen, Håkan inställer sig i något som kan liknas med ett sekretariat och genomför ett obligatoriskt ”alkoblås” – innan vi rör oss ut på banan.
– Det är lustigt att man ska blåsa när man kommer direkt från jobbet, säger Håkan med ett skratt innan han fortsätter:
– Men uppenbarligen har det ju behövts. Annars skulle vi inte göra det.
Väl inne på travbanan håller några ekipage på att ”värma upp”, och manblir man snabbt varse om allvaret. Det gäller att vara på tårna och se sig om när man ska korsa spåret för att ta sig in på innerplan.
– Hästarna stannar inte, de kör över dig om du går i vägen. Så är det, varnar Håkan och därmed är reportern med på spelreglerna.
Mellan 20-30 funktionärer är på plats och fördelade i olika roller. Det genomförs dopingkontroller på hästarna, banan underhålls, en följebil är alltid redo ifall olyckan är framme och i ett av banans två torn följer några funktionärer hästarnas steg med kikare.
– Det är dem som gör bedömningen om hästarna galopperar eller gör något annat galet. De meddelar i så fall om någon är diskad,berättar Håkan och pekar mot tornet.
Håkan tillhör, tillsammans med fyra andra, startgruppen. De utgår från ett arbetsrum i mitten av banan, där de både förbereder sig inför loppen, fikar och utvärderar arbetet efteråt.
– Det vi tittar på vid de olika starterna är att det blir en rättvis start. Att ingen försöker vinna egen fördel på något sätt, genom att exempelvis störa någon annan. Sedan har vi ett tävlingsreglemente som styr vart hästarna ska vara vid olika kommandon, berättar Peter Jonasson, arbetsledare i gruppen.
Man får snabbt känslan av att gänget har kul ihop, och att det inte bara är Håkan som upplever kvällarna här som ett lufthål vardagen. Men samtidigt som det ena stunden upplevs som en fritidsgård för travintresserade vuxna, råder det i nästa stund allvar och yttersta noggrannhet.
– Man har en viktig roll som funktionär. Jag har kompisar som tränar hästar och man vet vilket jobb som ligger bakom att få en häst till start. Det betyder så mycket för dem, det är deras liv, berättar Peter.
Klockan slår 18.19 och det är en minut kvar till kvällens första lopp. Det är voltstart som gäller, vilket innebär att hästarna vänder i startmomentet. Håkan har klättrat upp på en stege, intagit sin position och kontrollerar att hästarna kommer iväg korrekt. Signalen ljuder och allt går felfritt. Något fel
– Hade det blivit något fel där nu så hade vi tryckt på en knapp, då hade en signal skickats till Peter som direkt hade fått fatta ett beslut, förklarar Håkan.
Jag tar mig friheten att göra liknelsen att Håkan är som en linjedomare i fotboll, medan Peter är huvuddomare för kvällen.
– Ibland gör vi fel och missar saker precis som alla domare. Vi har ett par sekunder på oss att fatta ett beslut, gör vi inte det så är det kört. När det händer känns det inte bra, säger Peter.
I en sport som i princip går runt på människors satsande pengar, så är misstag givetvis känsliga.
– Det är väldigt känsligt. Det är enorma summor pengar inblandade, men även ett enormt slit, förklarar Peter.
I tredje loppet gäller autostart, vilket innebär att hästarna startar på rad bakom en startbil. När bilen når hastigheten 52 kilometer i timmen, fälls ”vingarna” in och hästarna sticker iväg.
– De bästa hästarna kan sedan accelerera upp till en 60-65 kilometer i timmen, säger Peter.
Kvällssolen lyser upp Åby, det är en vacker vy. Mitt i allt allvar och mitt bland alla miljoner som står på spel, ser Håkan Enyck ut att njuta.
Hur kom det sig att du fastnade för trav?
— Det var kompisar som tog in mig i det hela. Det var snacket, lördagen och V75. På den tiden var det både trav och Tipsextra som gällde på lördagar, förklarar Håkan.
Om det var gemenskapen som fick Håkan att fastna en gång tiden, så vittnar de rungande skratten från den lilla stugan inne på travbanan om att det också är gemenskapen som håller honom kvar. Nästa vecka hörs skratten igen.
Se tv-inslaget nedan:
