Bilderna från rasområdet på E6 i höjd med Stenungsundsmotet är ofattbara. Förstörelsen är enorm. Mitt i detta betraktande slås man ändå av att marginalerna var på mänsklighetens sida. Tänk om jordskredet ägt rum i rusningstrafik. Nu skedde det enligt uppgift klockan 01.46 under natten till lördag. Det talas om att fyra fordon, därav en buss, ska ha kört över kanten. Men hör och häpna, inga dödsoffer. Det måste ändå betecknas som att ödets regissör varit barmhärtig. I skrivande stund är kungen av alla på plats i området som en del experter fortfarande anser är en högriskzon. Vad kungen ska bidra med i detta läge känns närmast gåtfullt.
Jag hade nog som kommuninvånare i Stenungsund känt ett större behov av att få dit de verkliga experterna på området. Orsakerna till skredet måste utredas i minsta detalj. Att E6 som är en pulsåder mellan Göteborg Oslo rasar iväg är en katastrof av stora mått. Trafikverket har låtit meddela att det kommer att ta månader innan vägen är återställd. Det kommer inte bara att innebära att trafiken leds om via gamla E6, väg 650 genom Ucklum, utan de som planerar sin körning, exempelvis den tunga trafiken, kommer sannolikt att välja E45 och köra över Trollhättan. Således kommer även Ale att märka av skredets konsekvenser. Kanske borde det också få oss att höja ett varningens finger för vilka riskerna är med byggnation i känsliga områden. Jag tänker nu närmast på det planerade LSS-boendet i Surte, längs Danska vägen, i omedelbar närhet till rasområdet. Här kommer det också att behöva sprängas och transporteras tunga lass av sten. Det är väl mer än noggrant utrett hoppas jag, om inte skulle jag ta det ett varv till. Det som hände i Stenungsund varnar oss definitivt på nytt om vad som kan ske när naturens krafter utmanas.
Naturlig glädje tillhör det roligaste för medierna att rapportera om och inte sällan är det från sportens värld. Hos Skepplanda BTK som firar 75 år 2023 visste glädjen inga gränser den gångna helgen. Klubbens herrlag som i år har bestått av en fin blandning av gamla rutinerade bollbohemer och unga, ivriga samt hängivna talanger säkrade redan i lördags seriesegern i division 4, trots att det återstår två omgångar att spela. Avancemanget till trean är en stor framgång. Senast SBTK:s herrar spelade fotboll på denna nivå var 1996. Det har tagit 27 år att återvända. Självklart hade det varit roligare att fira inför hemmapubliken, men faktum är att det ges tillfälle till en guldfest på Forsvallen nu på söndag då SBTK tar emot Dalsjöfors GoIF i årets sista hemmamatch. Då kan klubbens herrar spela i guldhattar från avspark.
