I samma stund som vårsolen tittade fram såg jag den första golfbagen rullas ut. Inte för spel, men en del hävdar att klubbor likt allt annat kräver service och underhåll. I Nödinge vaknar golfarna dock upp i en ny verklighet. I veckan stod det klart att Nödinge Golf AB och dess ägare Ulf Runmarker inte har kommit överens med Nödinge golfklubb om något nytt nyttjanderättsavtal. Det lät dramatiskt och vissa kände sig smått chockade över beskedet, men konsekvenserna för den vanlige golfaren blir snudd på omärkbara. I den nya verkligheten kan medlemmarna vandra till golfbanan som om ingenting har hänt. Det handlar kort och gott om ett samarbete som har spruckit. Parterna delar inte värderingar och visioner. De är inte heller överens om hur verksamheten ska drivas. Således sprack det som på utsidan såg så fint ut, men vid närmare eftertanke är ett samarbete mellan ett aktiebolag som drivs med vinstsyfte och en ideell förening en svår ekvation. Det finns de som har lyckats, men långt ifrån alla.
Jag är själv engagerad i ett antal föreningar och visst är det skillnad på hur man tänker i de olika styrelserummen. Det är en annan press på dig när du fattar beslut i ett företag. De ekonomiska konsekvenserna ser annorlunda ut. I föreningslivet är det ofta bara din egen tid som går till spillo. Nödinge Golf AB har haft en tuff resa och ägaren känner säkert viss frustration. Det börjar bli dags att tjäna pengar på investeringen.
Den ideella kraften i föreningen och Nödinge Golf AB ser ut att gå åt varsitt håll. Ulf Runmarker menar dock att det finns sysslor i verksamheten som även fortsättningsvis behöver skötas via ideella insatser. Det kan bli svårt att hitta dessa när skilsmässan från golfklubben blir definitiv. Det kan bli ett hårt slag. Frågan är om den ideella kraften har felvärderats?
Föreningen har bett om juridisk hjälp via golfförbundet för att klargöra exakt vilken effekt beslutet om att Nödinge Golf AB och Nödinge Golfklubb nu går skilda vägar får. Nästa onsdag är medlemmarna kallade till ett informationsmöte. Det lär bli välbesökt. För den som bara spelar golf för sin egen skull blir påverkan av allt att döma minimal.
Det som känns tråkigast i historien är ju att så många föreningssjälar som har varit med från början nu med största sannolikhet vänder banan ryggen. Så mycket tid, kraft och energi som har lagts på att skapa en golfklubb värd namnet i Nödinge och så slutar det så här…
Hur kunde det gå så snett? Jag tror inte det finns ett rakt svar på den frågan. När vuxna människor inte kommer överens är det ofta mer komplicerat. Helt uppenbart har kommunikationen inte fungerat, dessutom känns det som om den ömsesidiga ödmjukheten och insikten om varandras roller i spelet inte heller har funnits – eller så har den försvunnit på vägen. I en golfverksamheten har affärsmannen och den ideella golfvännen helt skilda mål. Det om något måste man vara överens om eller åtminstone förstå.
