Den 12 april 2023 stannade Patriks hjärta. Han hade precis slagit sig ner för att äta lunch tillsammans med de andra gästerna på Treklövern i Nol, när kroppen plötsligt slutade fungera.
– Jag märkte att Patrik tappade besticken så jag gick fram till honom, då sa han att han inte mådde bra, säger Annelie Norrman, stödassistent på Treklöverns träffpunkt i Nol – en av funktionsstödets verksamheter i Ale.
Därefter följde några hemska sekunder hon aldrig kommer att glömma.
– Patrik blev blå i ansiktet och vi fick ner honom på golvet. Han hade ingen puls och andades inte, berättar hon.
Annelie beskriver att hon i stundens allvar kände sig som en robot. Hon agerade direkt och fick hjälp av Hans Walbäck, en av de andra gästerna på Treklövern, med att försöka rädda Patriks liv.
– Vi påbörjade HLR (hjärt- och lungräddning) på Patrik, samtidigt som vi hade kontakt med 112. Vi kämpade ett tag och helt plötsligt tog han ett djupt andetag, precis som när bebisar föds, berättar Annelie, som aldrig tidigare utfört HLR i skarpt läge.
– Det var som att han tog min luft och att jag nästan var den som fick andnöd istället. Det var så starkt och är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma, säger Annelie.
Efter några minuter blev det fullt pådrag på platsen. Först på plats var två brandmän – tätt följt av polis och ambulans. Annelie och Hans hyllades av räddningspersonalen för deras HLR som med facit på hand var avgörande för Patrik som snabbt kunde färdas med helikopter till Sahlgrenska.
– Hade inte Annelie och Hans hjälpt till så hade jag varit död. För det är jag evigt tacksam, säger Patrik Orréus.
Vad minns du av händelsen?
– Jag minns nästan ingenting. Jag har ett svagt minne av att någon ljushårig bar in mig i helikoptern, men i övrigt minns jag ingenting från den dagen, säger Patrik.
Annelie blir väldigt känslosam när hon pratar om händelsen.
– Varje gång man pratar om det så blir jag väldigt berörd. Det är tragiskt, men samtidigt en gåva att ha varit med om när det gick så bra, säger Annelie.
Hon berättar att hon är väldigt tacksam över att Ale kommun sett till att hon fått utbildning i HLR. Något hon anser att alla bör få möjlighet till av sina arbetsgivare. Patrik instämmer.
– Jag tror ofta att man tar livet för givet. Man tänker att det dåliga inte ska hända, säger han.
”En katt med nio liv”
Just I Patriks fall har det som ”inte ska få hända”, hänt flera gånger. Han beskrivs som ”en katt med nio liv”.
Redan som 23-åring var han illa ute. Han arbetade som snickare Göteborg när han plötsligt ramlade ner från byggställning och föll till marken från flera meters höjd.
– Jag ramlade i princip med huvudet först. Det var millimeter från nacken och jag var nära att förlora tal, syn och förmågan att gå, berättar Patrik.
Han opererades och låg nedsövd i flera veckor.
– Vi fick beskedet att han hade en procents chans att överleva. Idag kallar hans syskonbarn honom för ”mirakelmannen”, berättar Sandra Orréus, syster till Patrik.
Både hon och systern Åsa Orréus är, likt alla andra inblandade, evigt tacksamma för Annelies och Hans agerande. De slutar heller aldrig att imponeras över Patriks positiva inställning till livet. Att han alltid, trots flertalet motgångar, utstrålat glädje.
– Hade jag ältat alla olyckorna så hade jag inte stått här idag, säger Patrik.
I början av februari fyllde Patrik 60 år. Det firades med nära och kära i Älvängen – ett firande som troligtvis aldrig hade ägt rum om det inte vore för Annelie och Hans.
En vecka senare, på alla hjärtans dag, uppvaktade syskonen Orréus hjältarna på Treklövern med ett tårtkalas för att fira att Patriks hjärta fortfarande slår.
– Jag är så vansinnigt tacksam för både Annelie och Hans, utan dom hade jag inte varit här, säger Patrik.
